Spekulationerna kom snabbt igång. Enligt myndigheter ska över 2 000 ton ammoniumnitrat som lagrats vid hamnen fattat eld och exploderat. Libanons president antydde att det kan vara en bomb eller en raket som träffat hamnen, en del menar att Hizbollah ligger bakom.
Nu pågår utredningar för fullt och förhoppningsvis kommer sanningen fram. Staden beskrivs ofta som Mellanösterns Paris. Libanon har varit ett blomstrande land och Beirut en vackert blomstrande stad. Idag är halva Beirut påverkat av explosionen.
Händelsen är en mänsklig tragedi och med tanke på den sårbara situation som Libanon redan före explosionen befann sig i riskerar detta att utvecklas till en humanitär katastrof. Det krävs inte många fler katastrofer för att Libanon skall falla ner i kaos och explosionen riskerar att bli den ”sista knuffen” över kanten till totalt sammanbrott.
Den brittiska tidningen The Guardian intervjuade ett vittne till explosionen som sade:
– Det vilar en förbannelse över oss.
Det är ett skört Libanon som nu tvingas hantera ett ännu skörare läge. Såren efter inbördeskriget 1975-1990 är fortfarande inte läkta. Landets sjukvård gick redan på knäna och var fullt upptagen med att hantera följderna av coronapandemin. Sjukhusen i Libanon är fulla, vilket har föranlett bland andra grannländerna Cypern och Israel att erbjuda sig att ta emot patienter. Förutom liv, hälsa och demolering av människors hem förstörde explosionen också enorma sädesmagasin.
Ekonomin hade redan tidigare kollapsat och landets låneskuld överstiger BNP med 180 procent. Stora delar av landet kontrolleras också av terrororganisationen Hizbollah, de plågas av ständigt återkommande strömavbrott på grund av bristande energiförsörjning som stör ut luftkonditionering och skapar kaos i Beiruts trafik.
Dessutom är Libanon pressat av kriget i Syrien, flyktingarna, relationen till Israel, korruption och spänningarna i politiken. Nu fylls gatorna i Beirut och andra stora städer av människor som protesterar emot den sittande regeringen samt mot landets militära och politiska ledning.
Makten i Libanon är uppdelad efter etniska och religiösa grupperingar, vilket inte underlättar ett lands sammanhållning. Landets politiska grund är parlamentarisk demokrati i kombination med konfessionalism, vilket betyder ett statsskick som blandar politik och religion. Vissa politiska poster är reserverade för personer från speciella religiösa grupper. För Libanon innebär detta att presidenten skall vara kristen maronit, premiärministern sunnimuslim, talmannen shiamuslim, och biträdande premiärminister och talman ortodoxa kristna.
Libanon är i en extremt utsatt situation och i stort behov av både reformer, och hjälp utifrån för att kunna hantera krisen och bygga upp landet igen. Libanon är inget stort land, med en befolkning på drygt sex miljoner människor. Trots sin utsatta situation har landet mer eller mindre tvingats ta emot runt 1,5 miljoner flyktingar från Syrien, bland annat på grund av att EU har stängt sina gränser för flyktingströmmen. I dagens utsatta läge vore det fel att kräva av Libanon att de själva ska betala notan. Det måste vara världens ansvar och inte minst EU:s att kliva in med bistånd så att detta vackra land kan byggas upp igen för att åter få blomstra som en lilja.
HANS MARKLUND