Oron bland de fyra ländernas ledare att bli isolerade fick Sveriges statsminister Stefan Löfven att skriva en debattartikel i Financial Times 16/6, där han bland annat skriver, ”vi fyra är beredda att komma överens om en krisåterhämtningsfond och budgeten 2021-2027. Vi är övertygade om att vi kan hitta en kompromiss”. Ett enhälligt beslut krävs för att förslaget skall gå igenom och som många väntat sig misslyckades EU-länderna att hitta en lösning. Oenigheten är ganska naturlig, inte minst sett med svenska ögon. Räddningspaketet innebär ett dramatiskt steg mot en europeisk finanspolitik där EU och unionen bland annat skall få ta upp egna skatter.
Att Sveriges statsminister säger nej till räddningspaketet, så som det nu är utformats känns tryggt och naturligt. Alla de ingredienser som gjorde att vår tidigare statsminister Göran Persson tvekade till att Sverige skulle gå med i den gemensamma valutan Euron, finns med i dagens räddningspaket. Om förslaget går igenom leder det oss osökt fram till Europas förenta stater, med en gemensam valuta, EU-styrda skattesystem och en av EU styrd finanspolitik. Allt detta ropas det efter i spåren av coronapandemin, som fortfarande pågår. Det ropas efter ett gemensamt politiskt system med en gemensam valuta och finanspolitik, efter internationella ledare som styr med kraftfull hand för att rädda världen.
Nu är det dags för en ny EU-debatt i Sverige. Vi måste bestämma oss för var vi skall stå i förhållande till EU och andra överstatliga system.
Sverige har, trots corona fortfarande en stabil ekonomi, vi är ett förhållandevis starkt ekonomiskt land. Men det säger inget om hur framtiden kommer att se ut. Nu kommer Sverige att pressas till ett beslut i eurofrågan och det fortsatta EU-arbetet. Uppfattningarna är många och går isär om hur vi skall relatera till euron. Nu behöver riskerna bedömas så att rätt beslut kan tas för Sveriges framtid. Vilken risk är störst, att avstå från euron eller att gå med i den gemensamma valutan? Sverige är det enda av de sju länder som står på väntelistan till euron, som sedan länge är kvalificerade, men inte vill gå med, alla andra vill in.
Riskanalysen kan inte bara göras på det ekonomiska planet, här måste också andra värderingar komma med i bilden, såsom Sveriges frihet, överstatligheten, de förslag till religionslagar och begränsningar som ligger på EU-parlamentets bord, och mycket mera. Frågan är om Sverige i fortsättningen skall vara svenskt eller skall vår svenska identitet raderas ut och övergå till en europeisk likriktning, där ingen längre sticker ut, utan alla går i samma ledband.
Sverige måste komma till beslut i sin relation till EU och euron. I den tveksamhet som funnits och som hindrat Sverige att ta beslut i frågan lutade vi oss länge på Storbritannien. De har lämnat EU, visserligen efter mycket politisk turbulens. De visade att det går att komma till beslut. Sverige står vid ett vägskäl. Frågan är om vi delar de europeiska värderingarna och den tänkta framtiden för EU som Europas förenta stater. Är vi beredda att lägga alla ”ägg” i samma korg och låta EU ta över ekonomi, finanspolitik och inrätta oss i det gemensamma ledet med ett politiskt, ekonomiskt, socialt och religiöst system. Sverige måste bestämma sig.
HANS MARKLUND