Sverige har historiskt alltid haft dålig framförhållning i sina försvarsbeslut. Så var det sommaren 1914 och hösten 1939, då världen sattes i brand. Av någon outgrundlig anledning har Sverige en tendens att alltid vara oförberett när katastrofen är ett faktum. Detta skylls oftast på aningslösa politiker, med all rätt, men icke att förglömma så utser de tjänstemän till sin hjälp. Hoten må se annorlunda ut idag mot för 80 år sedan, men läget är allvarligt. Axel Oxenstierna införde den svenska statsförvaltningen redan på 1600-talet och nu är dags att återinföra tjänstemanna-ansvar i Sverige.
Den 18 april 2018 uppmanade en enig riksdag, på initiativ av Moderaterna, regeringen att utreda och lämna förslag på ett utökat straffrättsligt ansvar för tjänstefel. Det vill säga återinföra det som tidigare fanns och kallades för tjänstemannaansvar.
Riksdagen ansåg att ett utvidgat och tydligare straffansvar för tjänstefel i den offentliga förvaltningen skulle förbättra medborgarnas rättssäkerhet och öka förtroendet för den offentliga verksamheten. Trots åtskilliga påtryckningar från diverse riksdagsmän och riksdagskvinnor så har inget skett i frågan. Ansvarig minister Morgan Johansson (S) har svarat att: “Ärendet bereds på regeringskansliet”. Nu är det dags för herr Johansson att i coronapandemins fotspår gå från många ord till handling i denna viktiga fråga.
Riksdagen står inför stora och avgörande beslut i höst som kan få långtgående konsekvenser för vårt land. Jag tänker då i huvudsak på den stora migrationsöverenskommelse som är på gång och ett nytt försvarsbeslut.
Ett omen möjligen värre än tidigare försvarsbeslut är måhända MSB:s generaldirektör Dan Eliasson. Han är värd en historia för sig, så låt oss lite kort sammanfatta hans digra karriär inom svensk förvaltning.
2015 genomlevde Sverige en kaosartad höst med ohämmad invandring och en flyktingmottagning som saknade motstycke. Invandringen till Sverige har varit en stor fråga hela 2000-talet och ser vi till statistiken från Statistiska centralbyrån (SCB) så har antalet ökat år från år, med ett rekord 2016 på 163 000 personer. Summerar vi 2000-talet blir antalet invandrade till Sverige hela 1 938 530 personer.
Chef för Migrationsverkets verksamhet som administrerade detta kaos var ingen mindre än nämnde Eliasson, under åren 2007-2011. Därefter bar det av till Försäkringskassan, där han 2014 fick avgå som generaldirektör efter intern kritik.
Därefter fick Eliasson snart en ny tjänst av statsminister Stefan Löfven. Denna gång som rikspolischef. Det ville sig inte bättre än att våldet eskalerade till oanade höjder. Dödsskjutningarna per invånare blev bland de högsta i världen och våldtäkterna sköt i taket. Detta försökte Eliasson förgäves att stävja med saft och bullar och ett berömt armband. Dock utan önskat resultat.
Genom massiv kritik blev det åter flyttlass. Denna gång till MSB. Första sommaren på nya jobbet, 2018 startade med den största skogsbrand som någonsin drabbat vårt land. Beredskapen var usel och förödelsen total. Sverige fick låna brandflyg från Italien till dyra pengar. Eliasson stod åter handfallen inför fullbordat faktum.
Nu är det sommaren 2020 och den värsta pandemin på 100 år har drabbat världen. Sveriges dödstal är tragiskt nog bland de högsta. MSB ansvarar för delar av beredskapen, men återigen är den i det närmaste obefintlig. Eliasson håller låg profil och i likhet med statsministern gömmer han sig bakom statsepidemiologen Tegnell.
Vi får nu inte mista hoppet utan hoppas på att coronakrisen ger sig, att ett försvarsbeslut fattas på ett för landet fördelaktigt sätt och att en sund migrationsöverenskommelse sluts. Fattas då bara att Stefan Löfven utser Dan Eliasson till försvarsminister.
ROBIN OLSSON