
Här krävs eftertanke och vishet av en dignitet som tidigare regeringar och riksdagar visat sig oförmögna att hantera.
I höst ska ett nytt försvarsbeslut fattas för de närmaste fem åren. Enligt en i stort sett enig Försvarsberedning krävs det krafttag för att möta den nya hotbilden. Detta innebär miljardsatsningar på både civilt och militärt försvar som under decennier, på ett synnerligen ogenomtänkt sätt skrotats och sålts ut. Målet är att Sverige ska rustas och på sikt ha samma anslag till försvaret som genomsnittet i Nato, det vill säga 2 procent av Bruttonationalprodukten (BNP).
Moderaternas Ulf Kristersson, Hans Wallmark och Pål Jonsson skriver i Svenska Dagbladet: “När alla partier säger att de vill ha ett starkare försvar, kan Sverige inte än en gång underfinansiera ett försvarsbeslut. Tiden för säkerhetspolitiskt önsketänkande borde vara över sedan länge”.
Så sent som i skrivande stund kommer larmrapporter från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) om att minst vart tionde skyddsrum i Sverige är undermåligt och odugligt om ett väpnat angrepp skedde idag. Detta skyller myndigheten i sin tur på att beredskapen varit eftersatt och anslagen för små de senaste 20 åren.
En brandförsäkring är kanske det första många prutar på om privatekonomin blir kärv, men jämfört med att ditt hus brinner ner och du förlorar allt är kostnaden för försäkringen i det närmaste obefintlig.
Ett tungt ansvar vilar nu på försvarsutskottets ledamöter. De måste våga äska de medel som försvaret kräver. Det är dags att gå från ord till handling i denna fråga och axla det ansvar som blivit dem givna. Här finns dock en unik möjlighet att trots det svåra parlamentariska läge som råder, nå en blocköverskridande överenskommelse som ser till landets säkerhet och framtid.
Centerpartiet står i denna försvarsstrid med en fot i vardera lägret, likaså Liberalerna. Deras ledamöter Daniel Bäckström (C) och Allan Widman (L) ger via sina partier understöd till Stefan Löfvens regering, dock är de uttalade försvarsvänner som förstår allvaret. Dessa statsmän torde vara visa nog och besitta den integritet som krävs för att sätta nationens intressen före kortsiktig partipolitik.
Tillsammans med moderaternas ordförande i försvarsutskottet Pål Jonson och kristdemokraternas Mikael Oscarsson har de förutsättningar att föra denna viktiga ödesfråga iland.
ROBIN OLSSON