Det svenska samhället bygger på tillit och förtroende. Om en regering skall fungera och äga kraften att leda ett land krävs det tillit och förtroende från folket. Under slutet av förra veckan pågick en diskussion i maktens korridorer om att skapa en ny och tillfällig lag som ger regeringen med statsministern i spetsen makten att fatta beslut vid sidan av riksdagen. Man vill alltså passera den demokratiska processen i riksdagen och därmed tysta ner den folkvalda rösten. Det luktar diktatur. Sverige är ett demokratiskt land och inte en diktatur. Det är naturligtvis lätt att förstå desperationen hos makthavarna i den situation vi är i som nation, där det krävs radikala åtgärder och beslut för att vända coronakrisen och dess följder, men införandet av den nya tillfälliga lagen, liknar ett slags undantagstillstånd. Regeringen tar kontrollen över det svenska samhället och dess invånare, det är vi som bestämmer vad ni får göra, köpa, sälja, vem ni får umgås med, hur ni får röra er med mera.

Samtliga partier i Sveriges riksdag var involverade i detta unika arbete för att flytta makten från den folkvalda församlingen till den verkställande. Det handlar ju endast om en tillfällig lagändring under en begränsad tid gällande smittskyddslagstiftningen, det är väl inget att bråka om? Men det är lätt att missa poängen i detta.

Nu vill regeringen ensam ha makten i ett antal månader och med den ändrade lagstiftningen kan man förändra det mesta i samhället. Låt oss ta några exempel. Du äger en restaurang, ett gym eller en butik av något slag. Det kan regeringen nu stänga ner. Eller en affär du är van att gå till, ett bibliotek där du brukar låna böcker, en biograf i din stad. Det stängs utan vidare diskussion av regeringen. Eller kanske det allra känsligaste med tanke på regeringens grundläggande ideologi. Vi stänger ner alla kyrkor i landet. Staten kan med detta i grunden förändra medborgarnas liv och inkomstmöjligheter samt företagares livsverk. De vill att det demokratiska samtalet skall ta paus och kunna införa ett ”corona-undantagstillstånd.”

Det mest överraskande av allt: oppositionen stöder idén. Sverigedemokrater och kristdemokrater applåderade initiativet, medans Vänsterpartiet och Moderaterna tillsammans med liberalerna ville ha ett tillägg till lagtexten, att ”varje beslut som regeringen fattar med den nya smittskyddslagen skall godkännas eller förkastas av riksdagen.” Något i den stilen skrevs in i lagförslaget. Så ”coronavirus-undantagstillståndet” riskerar att bli en verklighet.

Regeringens agerande andas ett visst mått av panik. Litar de inte på folket? Tror de inte att den svenske medborgaren lyssnar och följer regeringens rekommendationer. Ser regeringen oroliga tecken på medborgarnas ovilja att följa de skarpa restriktionerna som redan finns?

I min värld är det slående med vilken kraft det som kallas civilsamhället mobiliserat sig. Enskilda personer och föreningar erbjuder hjälp till gamla att handla mat, Facebook grupper startas för att erbjuda hjälp och gemenskap, insamlingar görs för att stödja de som saknar resurser, initiativ tas för att uppmuntra vårdpersonal och lokala restaurangägare, högskolestudenter erbjuder digital läxhjälp till gymnasister som måste plugga hemifrån, folk börjar handla ”take away” för att stötta sina lokala restauranger, Rödakorsavdelningar syr skyddsvisir till sjukvården, tillverkning av handsprit sätts igång i ett antal kemilabb på högskolor, ja det finns mycket mer att nämna. Folk sitter till och med hemma isolerade i sina lägenheter och går inte ut, avstår från att träffa vänner, familj, barn och barnbarn.

Det finns något djupt sympatiskt i att myndigheter och den politiska makten tror människor om gott, litar på lojalitet och sunt förnuft, och att människor i sin tur litar på myndigheter och politiker. Svensken vill inte kontrolleras, svensken söker förtroende och tillit. På samma sätt som makthavarna förväntar folkets förtroende och tillit, förväntar folket makthavarnas förtroende och tillit. Nej, kontrollsamhället är inget för Sverige.