Många israeler hade fruktat ett lägre valdeltagande, en slags väljarapati med tanke på den utdragna valprocessen, men så tycks det inte bli.
De flesta av de 10 631 vallokalerna kunde vara öppna fram till 22.00 på måndagskvällen, vilket gjorde det möjligt för Israels 6 453 255 röstberättigade att gå och rösta. I dessa tider av coronavirus fanns det också 14 särskilda vallokaler för de 5 630 israeler som sitter i karantän och mer än 70 procent av dem röstade. Det visar på israelernas intresse av att äntligen få en lösning på regeringsfrågan.
Samtidigt som många israeler röstade uttryckte de två huvudmotståndarna sin frustration och oro. Blåvitt med utmanaren Benny Gantz i spetsen oroade sig över att valdeltagandet i Tel Aviv, som är ett av hans starka områden, var löjligt lågt. Benjamin Netanyahu klagade över lågt valdeltagande i Judéen och Samarien.
Vilka har de viktiga sakfrågorna varit i detta tredje val på ett år? Det är svårt att uppfatta i den hårda ordväxling som pågått mellan huvudkonkurrenterna, Benjamin Netanyahu för Likud och Benny Gantz för Blåvitt.
Folket köper inte att Gantz, en före detta stabschef som är mentalt instabil, som lätt skulle kunna utpressas av Iran, eller att Netanyahu som lett landet med fast hand i elva år, liknar Turkiets president Erdogan och han kommer att leda landet emot ett auktoritärt styre. Folket köper inte detta. Viktigare frågor borde ställts i valdebatten.
De två partierna Likud och Blåvitt skulle mycket väl ha kunnat driva en frågeorienterad kampanj, men så har inte varit fallet. Frågor som borde Donald Trumps fredsplan accepterats? Vilka är fördelarna med en utvidgad bosättningspolitik? Bör en demilitariserad palestinsk stat upprättas? De kunde på ett meningsfullt sätt debatterat Gazaproblematiken, hälso- och sjukvårdspolitiken och mycket mera.
Men det har inte varit frågorna i kampanjen. Frågan har snarare handlat om två personligheter, antingen Benjamin Netanyahu som har dominerat politiken i nästan två decennier, på ett sätt som ingen annan ledare sedan David Ben-Gurion gjorde på sin tid, eller Gantz, som är inte alls har samma erfarenhet som sin motståndare. Det är svårt att veta vad hans parti erbjuder eller vad de representerar. Det visar på att det politiska klimatet inför valet handlat mer om personligheter än om idéer och ideologiska frågor.
Rabbinen för en synagoga utanför Jerusalem ställde en intressant fråga i sitt tredje valtal de senaste 11 månaderna. ”Vad gör du när valet står mellan en man som inte är en god förebild för dygd, men som helt återspeglar din världsbild, eller en annan man som kan uppfattas som mera rättfärdig, men inte alls representerar din världsbild?” Rabbinen grävde i de klassiska judiska texterna, dock utan framgång, för att hitta vägledning, nämnde inga namn och drog inga slutsatser. Det överlät han till folket. Han avslutade sitt tal med att önska sina vänner ”Glad omröstning”.
De israeliska politikerna har turats om att kasta hårda argument mot varandra, men det har inte förgiftat stämningen på gatan mellan de vanliga israelerna. De vill inte ha mer hat, de vill ha fred och kärlek. Vem som vann valet? Vid tiden för Inblicks pressläggning verkade Benjamin Netanyahu och Likud avgå med segern.
HANS MARKLUND
Chefredaktör