De senaste decennierna har inneburit enormt stora förändringar när det gäller synen på etik och moral i vårt samhälle. Det som förr ansågs vara ett naturligt sätt att leva och orientera sig gällande etiska och moraliska frågor gäller inte längre. Frågor som äktenskap och familj, samliv, sexualitet, könsidentitet, manligt och kvinnligt, livets början och slut, abort, dödshjälp, mitt och ditt, vad är sanning, brottslighet, respekten för liv, människovärde. Ja, listan kan göras lång.
Under förra århundradet fanns det tydliga normer gällande dessa frågor och de utgjorde givna fundament på vilket vårt samhälle byggde sin etik och moral. Så är inte längre fallet.
Den person som idag söker en politisk tillhörighet i ett parti som står tydligt i frågor som äktenskap, homosexualitet, abort, med mera har svårt att hitta rätt. Anpassningen till det ”politiskt korrekta” i dessa frågor har gått långt in i vårt samhälle och i det politiska Sverige. Inget politiskt parti vågar idag särskilja sig med risken att förlora mark och popularitet i opinionen. Alla går anpassningens väg.
Vi lever i ett normkritiskt samhälle, vilket vi hävdar med stolthet, där allt ifrågasätts, där gamla normer raseras och byts ut mot nyliberala och hållningslösa normer. En av Sveriges viktigaste grundlagar är yttrandefriheten, vilket betyder att varje människa har rätt att hävda och ge uttryck för sin åsikt, bara hon inte uttalar sig kränkande. Men frågan är om vi i själva verket har rättigheten att tycka och hävda en uppfattning som står kvar vid de etiska normer och principer som vårt samhälle är uppbyggt på. Vi har skapat ett samhälle med ett upplöst moraliskt och etiskt tänkande, där i princip allt är betraktat som ”normalt” bara det inte stör människans egoism.
För ett tag sedan fick jag en tidningsartikel i min hand som beskrev en intressant situation. Den handlade bland annat om en engelsk kvinna, Maya Forstater, feminist och forskare i London. Hon hade förlorat sitt jobb på grund av att hon hävdade att människan inte kan förändra sitt biologiska kön, oavsett hur omfattande operationer och hormonbehandlingar man går igenom. Hon hävdade något som gick emot ”etikens nya normer”.
Ett annat exempel på hur anpassningen till det ”nya normsamhället” har slagit igenom är den kvinnliga präst i Luleå stift som ”avkragas” därför att hon i samband med konfirmationsundervisning starkt ifrågasatt homosexualitet, samt för att hon har satt evolutionsteorin i motsats till kristen tro. Samtidigt hör vi en minister i Sveriges regering säga, ”man kan inte ersätta evolutionsläran med en skapelsemyt”.
Ett tredje exempel är nyheten om en svensk man som år 2013 mördade och styckade sin flickvän. Han dömdes till tio års fängelse. I fängelset började han definiera sig som kvinna och tilläts då att genomgå könskorrigering, antog ett kvinnonamn och flyttades sedan till kvinnofängelset Hinseberg.
Hur kan vi förstå den här utvecklingen? Den är en logisk följd av en samhällsinriktning vi slagit in på, en följd av den nya kulturens tänkande på tre viktiga områden.
Det första området är äktenskap och familjesynen. Kärnfamiljen där det finns en mamma och en pappa är ett grundläggande fundament i ett fungerande samhälle. När föräldrars rätt att fostra sina barn ifrågasätts och skall ersättas av samhället har vi slagit in på fel väg. När äktenskapet mellan man och kvinna inte längre förstås som en unik konstellation och relation, som kan ge upphov till nytt liv, förloras en grundpelare i samhället. När staten definierade om äktenskapet att inte bara gälla man och kvinna och att det inte finns någon skillnad mellan hetero och homo, fick det djupgående konsekvenser som lett till ett förnekande av manligt och kvinnligt. Detta får förödande konsekvenser i ett samhälle.
Det andra området är hotet om att göra människan överflödig. Digitaliseringen och artificiell intelligens är ett hot att tekniken kan ersätta människan. Människans unika ställning i skapelsen ifrågasätts. Den enkla människans betydelse förminskas, hon behövs inte längre utan kan ersättas av en robot. På så sätt kan människans antal minskas på sikt så att jordens resurser räcker.
Det tredje området som jag vill lyfta fram är individualismen. Vi har valt att ge den enskilda människans känsla och upplevelse företräde. Vad vi känner, tycker, tänker och vill, relateras inte längre till en gemensam verklighet utan enbart till det egna jagets vilja. Människan bestämmer själv vad som är min sanning, mina normer och min verklighet. Hon avgör själv var livet börjar och livet slutar. Ingen och inget skall tala om för mig hur jag skall leva eller vad jag skall tycka och tänka. Människan har blivit sin ”egen Gud”.
Hur skall Sverige kunna hävda sig i en värld där värderingar, etik och moral väger lätt emot de starka politiska och ekonomiska krafter som styr utvecklingen? Det är en tuff framtidsvärld som Sverige skall manövrera i. Sverige framstår allt mer vilset i den nya värld av normlöshet som håller på att växa fram. Var finns de politiker och ledare som vågar gå emot trenden för att återerövra grundläggande normer för ett samhälles välmående?
HANS MARKLUND
Chefredaktör