Dåvarande premiärminister David Cameron utlyste en folkomröstning i frågan 2013. 
“Sorgligt”, sade Sveriges dåvarande EU-minister Birgitta Ohlsson (L) till Svenska Dagbladet när detta tillkännagavs. Ännu sorgligare skulle det bli efter folkomröstningen 2016 och firma Cameron & Ohlssons politiska karriärer var över, åtminstone för den här gången:
David Cameron konstaterade: “Folk blir mer och mer frustrerade över att besluten fattas allt längre bort från dem. Vi börjar se det på gatorna i Aten. Vi börjar se det i parlamenten i Berlin och Helsingfors”, enligt Svenska Dagbladet. Idag, torsdag, avgör britterna sitt öde.

På Moderaternas partistämma i Västerås i oktober lyfte partiet fram tre viktiga politiska områden där partiledare Ulf Kristersson var övertygad om att finns ett brett folkligt stöd för en ny politisk kurs i Sverige. Han lyfte fram brottsligheten, svensk energiförsörjning och invandringspolitiken. Områden där han anser att den nuvarande regeringen driver en politik som saknar förankring både i verkligheten och i samhället. 
Ulf Kristersson lovade i oktober, som partiledare och oppositionsledare att göra allt i sin makt för att söka ett brett stöd i Sveriges riksdag för en bättre politik och inte bara vänta stilla i båten till nästa val 2022 medan Stefan Löfven och januaripartierna sitter och smider ränker på Rosenbad. Med sina egna ord uttryckte han det: “Det kräver att man samlar de partier som i olika sakfrågor vill åstadkomma förändring”. 

Nu ser förändringens timme äntligen ut att vara här, åtminstone början på denna förändring. 
I förra veckan träffade nämligen Ulf Kristersson Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson på sitt arbetsrum i riksdagen. Vid detta historiska möte deltog även partiernas gruppledare i riksdagen, så det var ett planerat sådant. 
Detta möte måste ses i ljuset av den tidigare hållningen, där alla partier från vänster till höger isolerat SD från all form av samkväm och förhandlingar, där partier på den liberala vänsterkanten knappt vågat vistas i samma korridorer som valda sverigedemokrater.

Ulf Kristerssons handling visar därför på mannamod, handlingskraft och ödmjukhet, kombinerat med en krass insikt att hans och Moderaternas enda sätt att idag förändra detta land i den riktning de själva önskar är genom att svälja prestigen, vara pragmatiska och verklighetsförankrade. 
Kristersson skrev efter mötet på sin Facebooksida: 
“Jag ville träffas just för att diskutera ett antal viktiga frågor för landet, där våra partier har snarlika uppfattningar”. I detta sammanhang förklarar han synen på livstidsstraff för gängrelaterade mord, hur Sverige kan slopa ungdomsrabatten, hur kärnkraften ska kunna spela en viktig roll även i framtiden och så den pågående migrationsutredningen: 
“Där regeringen vill öka invandringen när den tvärtom borde minska om Sverige ska ha någon chans att klara integrationen”.
Kristersson bedömde samtalet som konstruktivt: “Moderaterna och Sverigedemokraterna är olika partier, med olika ideologier, och tycker olika i åtskilliga frågor. Men vi behandlar varandra med respekt, och i flera viktiga sakfrågor tycker vi ungefär lika. I dessa frågor vill jag naturligtvis att vi ska kunna samarbeta i riksdagen. Jag är övertygad om att det nu är dags att gå från ord till handling i svensk politik. Sverige kan inte fortsätta som nu. Politiskt spel och handlingsförlamning hotar samhällskontraktet”. 

Bäva månde det etablissemang, de politiska tjänstemän och politiker som gjort en karriär och hederssak i att aldrig prata med SD än mindre förhandla med dem eller genomföra sin egen politik med deras hjälp. Frågan är vart Ebba Busch Thor och Ulf Kristersson vågar ta detta rullande tåg. Tar det dem ända till Rosenbad? Den som lever får se. I så fall, som Winston Churchill sa när segern långt om länge var vunnen: “Aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket”. 
ROBIN OLSSON