Det var därför en ödets ironi att statsminister Stefan Löfven förlade sitt årliga sommartal 2019 till bruksorten Björneborg utanför Kristinehamn i Värmland. Historiskt en röd arbetarbygd där socialdemokratin tappat till Sverigedemokraterna och där Moderaterna är med och leder i olika konstellationer i både kommunen sedan 2018 och i Region Värmland sedan 2010. En utmärkt plats för en pressad statsminister att käka “korv med bröd” och visa att han leder landet i klassisk arbetaranda på rätta vägar. 


Talet gjorde ingen av de trogna besviken, det var folkpark, röda fanor och ord om jämlikhet och trygghet, pension och goda villkor för arbetarna. Frågan är om dessa ord som klingat i 100 år idag är överensstämmande med den rådande verkligheten i vårt land. Varje generation har sina utmaningar och måste se och lösa sina problem. Det är vackert med nostalgi men kan bli en aning verklighetsfrånvänt. 
Löfven verkade i det närmaste yrvaken, kommen ur sitt ide trots att sommaren snart går mot höst och en annalkande vinter både i naturen och i konjunkturen. Detta omnämndes inte med ett ord i hans tal; vårdköer, brottslighet, militära hot mot nationen och försämrade statsfinanser. 
Det faktum att regeringens klimatstrategi gör det dyrare att verka och bo på landsbygden nämndes inte heller. Statsministern borde kanske rest till grannkommunen Filipstad där Socialdemokraterna styrt i generationer. 
Där är ekonomin så dålig att man flaggar för konkurs om inte statsbidrag tillförs, mycket på grund av den förda invandringspolitiken som nu med Januariavtalet kommer att ytterligare försämra kommunernas ansträngda ekonomi. 
Varför inte ta en tur till Bengtsfors i söder där kommunalrådet Stig Bertilsson (M) rutit till om att regeringen måste ta ansvar för sin förda politik, annars slutar detta illa för många landsbygdskommuner?


Vad har då hänt med statsministerns rike det senaste halva decenniet medan han vandrat i skogen, läs Rosenbad? 
Istället för att ställa diagnos på läget talar han i kraftfulla ordalag om att stärka vården, skolan och omsorgen, utjämna inkomstklyftorna som han skyller på den gamla alliansregeringen, som inte regerat landet på detta halva decennium. 
Det är Löfven och hans regering som har styrt. Skjutningarna i förorten skyller han på knarkande brats i Danderyd. Faktum är att landet idag har längre vårdköer, mer kriminalitet, fler våldtäkter och större integrationsproblem samt dessutom en underfinansierad försvarsmakt som man inte förbundit sig att stärka trots förändrad hotbild och ett lagt förslag från Försvarsberedningen. 
Skolan får nya läroplaner hela tiden och äldreomsorgen står inför problem då den inte är utbyggd för den äldrevåg som väntar då fyrtiotalisterna kommer upp i åren. 


Istället har S-regeringen slopat värnskatten för att de rika ska investera mer och skapa jobb, vilket är bra men som skapar de klyftor Löfven lovar att utjämna. 
Talet lät som en hyllning till gångna tiders socialdemokrati och en dröm som finns att beskåda på Värmlands museum. 
Den verkliga världen behöver fler poliser, starkare försvar, ett fungerande rättsväsende, ett skattesystem och en välfärdsmodell som uppmuntrar individuell initiativförmåga, utbildning och valfrihet. Inget av detta hördes i talet. För som det står i sången: 
“Björnen sover, björnen sover i sitt lugna bo. Han är inte farlig, bara man är varlig, men man kan dock honom aldrig tro”.