Det är dags för politiken att sätta gränser, visa att man leder landet och våga vara hårda när det krävs och medmänskliga där det behövs, men man behöver visa landets medborgare att man lever i samma land och samma verklighet. 
Regeringens åtgärder räcker uppenbarligen inte och det hjälper ingalunda med pridetåg för att stoppa våldtäkter, skjutningar och sprängningar. Det behövs poliser, åklagare och ett rättsväsende som tar sitt ansvar. 


Medan Sverige faller sönder inför våra ögon har Centerpartiets Ungdomsförbund CUF haft sin årliga partistämma i Mora. Högst på dagordningen hos framtidens makthavare från detta parti var inte hur man ska lösa våldskrisen med sprängningar och våldtäkter. 
Ungdomsförbundet fortsätter sin omvandling av det parti som en gång var landsbygdens parti framför andra, Bondeförbundet. Stolta bärare av traditioner som familj och kungahus. Detta är nu ett minne blott och man har beträtt en ny väg i svensk politik och ämnar vara ett liberal-radikalt alternativ. 
I flera frågor hävdar partiet sig stå till höger om moderaterna medan man gör Stefan Löfven till statsminister för att på så vis få igenom sin politik, hur det nu hänger ihop. 


CUF gjorde på årsstämman klart sina ståndpunkter i en rad frågor. Det mest anmärkningsvärda bör nog anses vara att man vill ändra byxmyndighetsåldern så att barn ska få ha sex med varandra. Byxmyndighetsåldern, det vill säga den ålder ungdomar enligt lag får debutera sexuellt i Sverige är för närvarande 15 år, sex med minderåriga är och bör fortsättningsvis vara ett brott. 
I detta fall går CUF längre än Liberalernas ungdomsförbund, men LUF:arna i Stockholm vill inte vara sämre utan de föreslog för några år sedan att man ska tillåta sex mellan syskon, incest och med avlidna individer (nekrofili) om samtycke där råder. 


Vidare anser CUF att vi ska legalisera narkotika i form av cannabis till rekreation samt avskaffa kristna helgdagar i Sverige och ersätta dem med valfria sådana. Ett ungdomsförbund ska få vara lite mer radikala och komma med utmanande idéer men var drar man gränsen och var finns moderpartiernas modererande effekt? Det är en sak att ha utmanande och i vissa fall galna idéer och något helt annat att göra dem till landets lag.


Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor valde, till skillnad från sin norska motsvarighet i Kristelig Folkeparti, att delta i Prideparaden även detta år. Frågan är om man idag kan vara för människors lika och okränkbara värde utan att vandra i dessa tåg? Kan man idag ha olika uppfattningar i sakfrågor om etik och moral utan att för den skull kränka människovärdet som vi alla sätter högst av allt? 


Sanna liberalister borde besinna Evelyn Beatrice Halls ideal: “Jag håller inte med om vad du säger men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det”. 
Liberalismens grundare Stuart Mills princip om frihet, öppenhet och tolerans bygger på att vi alla i en ideologisk och humanistisk debatt på “torget” får komma till tals och där ideologier och värderingar vägs mot varandra och där man i demokratisk anda kommer till beslut som gagnar folket.
När ska politiken våga vara gränssättare, stoppa våldet och vara normbildare snarare än normkritiker? För nog är det etik och moral som bygger ett lands välstånd, sammanhållning och framtidstro, både närodlat och miljövänligt.
ROBIN OLSSON
redaktionen@inblick.se