Enligt samma rapport från 2018 kommer detta att få långtgående negativa konsekvenser på vårt samhälle i form av mänskligt lidande och ytterst kosta världsekonomin uppemot 16 000 miljarder kronor fram till 2030.


Världens vise ser ut att stå rådlösa vid havets och vågornas dån inför detta faktum, de vet inte hur de ska hantera denna mycket problematiska situation. Lösningen så långt har sökts hos läkemedelsbolagen som tjänar stora summor pengar på det som i många länder har lett till en drogkultur.  
En bonde får i tidig ålder lära sig att sådd och skörd hör obönhörligen ihop. Utan sådd ingen skörd och sås rätt gröda vid fel årstid så uteblir resultatet. Ser vi detta hälsoproblem ur ett historiskt perspektiv så har det gått från undantag till regel och blivit en tilltagande folksjukdom. Detta beror enligt flera forskare på barnens stress och press i skolan och den vardag som idag råder. Enligt Världshälsoorganisationen, (WHO) finns det ingen folksjukdom som negligerats så länge av våra makthavare som just denna. 


Barnomsorgen idag är likriktad efter en socialistisk idétradition om att alla barn ska uppfostras efter samma givna mönster. Få, om ens några, vågar ifrågasätta denna heliga sanning och de få alternativ till kommunal barnomsorg som en gång bjöds är mer eller mindre utraderade i mångfaldens namn. 
Det finns dock mycket forskning som tyder på att de första åren i en människas liv är mycket formativa och att det är viktigt med anknytning till föräldrarna för att motverka stress och framtida psykisk ohälsa. 


Vad blir då den totala konsekvensen av den förda politiken? Svaren verkar vi få från WHO och Statistiska centralbyrån (SCB). Den har gett oss en rotlös generation som i stor utsträckning enligt statistiken lider av psykiska problem och i behov av psykofarmaka. Den idag ständigt ökande psykiska ohälsan bland barn och unga och även vuxna i Sverige är en tickande bomb.
De vetenskapliga analyserna i frågan om den svenska barnomsorgen lyser dock ännu med sin frånvaro då de styrande krafterna ingalunda vill erkänna frukterna av sin i årtionden förda politik. De inriktar sig snarare på att vidareutveckla sina teser med en än flummigare genuspedagogik och genom att ta bort det sista som finns kvar av bondförnuft, normer och gränser. 


Barnens sak är vår, inte läkemedelsbolagens. Det är dags att lösa roten till problemet. Ge barnen rätten till en stabil uppväxt med flexibel barnomsorg och möjlighet att spendera tid med sina föräldrar, då får vi högst troligt friskare ungar, gladare föräldrar och ett stabilare samhälle. Det gäller att våga se verkligheten för vad den är och göra något åt det. 
ROBIN OLSSON
redaktionen@inblick.se