Polisen avstod från att undersöka vapnets bakgrund, frågor om vapnet undveks konsekvent i förhören, inga mobiltelefonsamtal återskapades från Farid Lamranis mobiltelefon. Vapnet förstördes istället av SKL, på uppdrag av polisen.
”Vi har en teori om var den kommer ifrån, men det är för känsligt. Jag kan inte berätta mer”, sade spaningsledaren i Knutbydramat, Kenneth Ågren, i Expressen den 7 februari 2004 om Farid Lamranis ödesdigra vapenleverans.


Hon beskrev samtidigt i förhören hur hon var rädd för att hon eller hennes pappa skulle råka illa ut om vapnets ursprung blev känt: ”Därför valde jag att säga en annan ort. Jag tror att jag är rädd för att de ska leta rätt på uppgifter om mig”, uppgav Sara Svensson.
I ett polisförhör den 11 mars 2004 sade Farid Lamranis fru att maken befann sig i fängelse i Marocko. Knappt en vecka senare ställde Rikskriminalpolisen en fråga om Farid Lamrani till marockanska myndigheter. Svaret kom ett år senare, den 22 mars 2005.
Då hade polisen redan lagt ned utredningen mot Farid Lamrani, med hänvisning till att han befann sig i fängelse i Tunisien. Dessförinnan, i september 2004, publicerade Expressen en intervju med Lamrani – från ett fängelse i Marocko.
I september 2007 fick den svenska folkbokföringen en dödsattest gällande Farid Lamrani som uppgav att han i själva verket hade befunnit sig – i Sverige.


Den 17:e maj i år kontaktade Inblick Polismyndigheten för att få en kopia på det femton år gamla svaret från Marocko gällande Farid Lamrani. Myndigheten tog inledningsvis ett tjänstemannabeslut med bedömningen att handlingen från Marocko inte kunde lämnas ut eftersom det ”inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att någon närstående till den enskilde lider skada eller men”.
I det överklagbara myndighetsbeslut som kom den 29:e maj bedömde Polismyndigheten istället att det skulle ”störa Sveriges mellanfolkliga förbindelser” om innehållet i svaret från Marocko offentliggjordes. Polismyndigheten ville inte ens lämna ut handlingen i maskerad form.


Mer än 15 år efter Knutby-dåden hemlighåller alltså polisen uppgifter om Sara Svenssons vapenkurir, vapeninstruktör och bostadsvärd veckorna innan mordet och mordförsöket. Är det uppgifterna om att Lamrani var polisinformatör och att mordvapnet kom från polisens eget vapenförråd som ligger bakom detta?
Det är inte första gången polisen menar sig stå över den svenska grundlagen. Kammarrätten beslutade nu i februari att underkänna polismyndighetens vägran att till Inblick lämna ut en kopia på den anmälan som upprättades på Särskilda utredningar (SU) mot Kerstin Dejemyr, initiativtagare till polisens metoo-upprop #nödvärn.
Kammarrättens dom tvingade polismyndigheten att släppa handlingar som visade att kommissarie Ing-Louise Andrén på SU den 26 mars förra året polisanmälde visselblåsaren Kerstin Dejemyr, vars metoo-upprop engagerade 5000 anställda inom poliskåren.
Offentlighetsprincipen är en av Sveriges fyra grundlagar som innebär att allmänheten och massmedierna ska ha insyn i myndigheternas verksamhet. Det är bara att hoppas att Kammarrätten återigen kan hjälpa polismyndigheten att följa Sveriges grundlag.
RUBEN AGNARSSON
ruben@inblick.se