Det senaste mediedrevet mot Lars Adaktusson uppvisar en debatt som för tankarna till författaren Lewis Carrolls berömda barnberättelse. Den här gången är det en Center-trio bestående av Annie Lööf, Fredrik Federley och Sofia Jarl som med röda kinder leder det mediedrev som sätter agendan i landet Underland.
I detta sagoland är man extremist om man hävdar att stabila relationer mellan pappa och mamma är gynnsamt för barnen. Man är odemokratisk om man påpekar det uppenbara sambandet mellan låga födelsetal, höga aborttal och det demografiska hålet i Sveriges åldrande befolkning som i sin tur fått politiker att med delad håg öppna för en ökad invandring – så länge de inte tar våra jobb och om de ser till att ta hand om oss när vi blir gamla.


I denna upp och nedvända värld framställs det som inhumant att ifrågasätta en av världens mest extrema abortlagar. Det ses som människofientligt att problematisera ett aborttal som ligger skyhögt över övriga EU-länder och det är kontroversiellt att samtala om könsselektiva aborter trots att över hälften av blivande svenska föräldrar vill veta könet på barnen vid ultraljudsundersökningar och fem procent uttryckligen vill påverka barnets kön.
När journalister väl skriver om abort handlar det om en 10-årig flicka som våldtagits i Paraguay, inte om de 36 000 utsatta kvinnor i Sverige som varje år ofta pressas till abort av barnets pappa, skola, arbetsgivare, föräldrar, sjukhuspersonal eller av andra myndigheter utifrån helt andra mer eller mindre triviala skäl.


Däremot är det helt i enlighet med Underlandets logik när partiledare Annie Lööf (som då hade efternamnet Johansson) och ordföranden i Centerkvinnorna Sofia Jarl – tillsammans med nuvarande EU-parlamentarikern Fredrik Federley – drev igenom kravet på polygami i CUF år 2006.
Samme Fredrik Federley avslöjades år 2010 med att ha fått mut- och spritresor till Kanarieöarna. I samband med avslöjandet skyllde han på sin dragpersonlighet Ursula. ”Det är inte jag som riksdagsledamot som gör det här utan jag åker mer som dragpersonlighet”, förklarade han.
Lewis Carrolls ordstäv sammanfattar situationen bra: ”Om du inte vet vart du är på väg, kommer du att hamna någon annanstans!”


Annie Lööf och Sofia Jarl har i högljudda debattartiklar och uttalanden inför EU-valet deklarerat att de som kvinnor har rätt till sina egna kroppar. Det har ingen ifrågasatt, men till saken hör att det handlar om två kroppar. En statlig svensk abortutredning från 1989 slår fast att kvinnan och foster är ”två skilda individer som båda är skyddsvärda”.
Lars Adaktusson har fullföljt den inriktning som föregångarna Lennart Sacrédeus och Alf Svensson stod för i EU-parlamentet. Det är snarare Centertrion som behöver förklara sig med tanke på de extrema åsikter de tillsammans har torgfört.
Partiledningens uteblivna uppbackning av Lars Adaktusson när de gav efter för tillfälliga populistiska vindar är beklämmande och ledde till att partiet tappade fart i slutet av valrörelsen. Det gäller istället att förstå att vänstern och liberalerna är så högljudda på grund av att deras argument i sakfrågan är så svaga.
RUBEN AGNARSSON
ruben@inblick.se