”Den nuvarande abortlagen främjar föraktet för de svaga. Och ett utbrett sådant synsätt kommer att leda till ett hårt, elitistiskt och ogästvänligt samhälle” skrev Alf Svensson i en riksdagsmotion redan för drygt 30 år sedan.
Abortkommitténs betänkande blev utgångspunkten för vår nuvarande abortlag, som trädde i kraft den 1 januari 1975. Sveriges riksdag beslutade därmed att undanröja den mest fundamentala av alla mänskliga fri- och rättigheter, nämligen rätten att födas.

Den nuvarande abortlagen vilar på en rad uppenbara lögner. Förarbetena till lagen utgick från fostret som en del av moderns kropp, trots att en utredning (SOU 1989:51) om det ofödda barnet senare slog fast att det handlar om två skyddsvärda individer.
Begrepp som livmoderinnehåll och cellklump användes tvärt emot bättre vetande: abortkommittén tillsattes samtidigt som mästerfotografen Lennart Nilsson släppte sina bilder i boken ”Ett barn blir till”, svenska bilder spred sig som en löpeld över hela världen. Fotografen själv sammanfattade bilderna med orden: ”Jag är tacksam om jag har bidragit till att öka respekten för livet.”
De semantiska omskrivningarna fortsätter än i dag och är en viktig förutsättning när Sveriges vänsterliberala politiker vill exportera fri abort till omvärlden, bland annat via FN, under rubriken ”reproduktiv hälsa”. Som stor bidragsgivare till FN har Sverige stort inflytande vid tillsättandet av chefer. I mars 2018 tillträdde Åsa Regnér (S) en tjänst i FN:s högkvarter som biträdande högsta chef för FN:s kvinnoorganisation UN Women.

Hur en verksamhet som syftar till att släcka liv kan beskrivas med ord som ”reproduktion” och ”hälsa” är obegripligt.
Sverige har världens mest liberala abortlag. Aborttalen i vårt land är betydligt högre än i våra nordiska grannländer. Abortverksamheten i Sverige kan hållas vid liv tack vare total frånvaro av debatt kring och insyn i vad som sker på Sveriges abortkliniker.
Det dåliga samvete som abortverksamheten förorsakar har lett till att barnmorskor med samvetsbetänkligheter antingen ska sparkas eller tvingas utföra aborter. Barnmorskor som utbildat sig för att rädda liv får munkavle och tillåts inte ifrågasätta det som sker.

Abortlagens utformning sätter en orimlig press på kvinnan. Istället för att ge kvinnan frihet, har lagen blivit ett påtryckningsmedel för mannen, föräldrar, arbetsgivare, skola och omgivningen i övrigt. Den enskilda kvinnan har fråntagits det stöd som kan behövas mot påtryckningar utifrån.
Feministen Alice Paul (1885-1977), som arbetade med FN inför införandet av jämställdhet i FN-stadgan, skrev: ”Abort är det ultimata utnyttjandet av kvinnor.” Det är en skrämmande tanke att många av dagens feministister förväntar sig att deras medsystrar ska bli bödlar som förkortar livet på sin egen avkomma.
I helgen arrangerade organisationen Livsval, tillsammans med ett antal andra organisationer, en marsch för livet där 300 personer mobiliserade för det ofödda barnets rättigheter.
”Satanistiska samfundet” anordnade en motdemonstration, som hävdade att aborter är en mänsklig rättighet: ”Vi ses vid Soltorget vid Sergels torg för att visa att vi är många fler som står upp för aborträtten” löd uppropet som samlade ett 30-tal motdemontranter.
Satanisterna kämpar för att hjälplösa, ofödda barn ska fortsätta avlivas. Sällan har väl kontrasterna mellan liv och död, ljus och mörker, godhet och ondska, värme och kyla, blivit så tydlig.