Skuggorna från kriget var en ständig följeslagare. Mammas familj splittrades under kriget. Min mormor försvann och alla barnen kom till fosterhem och barnhem. 
De återförenades aldrig. På sätt och vis har mina syskon och jag, tillsammans med många andra, varit " krigets barnbarn".  
Jag minns en barndom med mycket rädsla och fruktan. Jag hade föräldrar som aldrig fått vara barn och som själva fick barn när de knappast var vuxna.
 
Jag var yngst och tillbringade mycket tid hos min farmor. En kväll när jag var tonåring kom jag i häftig diskussion med min mor. Jag tyckte att hon och pappa borde skilja sig. Jag skrek att om det hade varit samma lugn hos dem som hos farmor skulle jag stannat mer hemma. Mamma svarade att hade man lovat inför Gud och människor att vara trogen till livets slut, så skulle man hålla det. Hennes föräldrar hade skilt sig och mamma var fast besluten att inte göra samma sak.

Mamma har berättat vad som hände senare på kvällen efter vårt gräl. 
"Dina ord och utbrott satte spår i mig. Jag visste att lugnet du beskrev hos farmor hade med hennes tro att göra, så jag bestämde mig för att uppsöka en kyrka." 
Den kvällen blev mamma en personlig kristen. Några veckor senare gjorde pappa samma upplevelse. En ny tid började. Allt blev inte lätt och enkelt, men deras löften till varandra fick en ännu djupare mening. 
När jag flera år senare mötte min blivande man och vi bestämde oss för att gifta oss gav vi varandra ett löfte. Vid problem skulle vi aldrig prata i termer av skilsmässa. Flera år senare hamnade vi där, jag tyckte det skulle vara en framkomlig väg att gå skilda vägar. Det var då jag kom ihåg vad vi hade lovat varandra. Jag kom även ihåg vad min mor hade sagt. Där började min man och jag på allvar att bygga vårt äktenskap. I år har vi varit gifta i 40 år. 

I Inblick idag lyfter vi ämnet relationer och vår förhoppning är att du som läsare ska få nycklar för egen del, men kanske också för att få vara till hjälp för andra. Allt i livet går inte att laga, men det går att försonas med sitt förflutna och genom det förbättra det som ligger framför. Det handlar inte om att fördöma dem som har misslyckats. Det handlar om att tala sant om livet och att tala sant om Gud. Sanningen om oss människor är att vi lätt går sönder. Sanningen om Gud är att han älskar att laga det som är trasigt, om han får.

Vi kan inte förändra andra, men vi kan förändra oss själva. Jag skickar med några visdomsord som min farmor ofta citerade:
”Att klaga och klandra och lägga skulden på andra, är som att lägga grått till grått.
Det lyser ej upp dagen.
Endast du är huvudsaken.
Blir endast du god, blir allting gott.” 
Det finns ingen relation som ”endast ger sig”. Allt som har liv behöver vårdas. Så också relationer. 
RIGMOR HOLST
Chefredaktör