I detta nummer av Inblick kommer vi lyfta upp minnesdagen av Förintelsen. Fortfarande förnekas Hitlerregimens systematiska folkmord på judar av antisemitiska krafter. I boken ”Om detta må ni berätta,” som är författad av Stéphane Bruchfeld, idéhistoriker och expert på förintelseförnekelse samt Paul A. Levine, docent i historia, som blev utgiven av Regeringskansliet när Göran Persson var statsminister i Sverige, kan man läsa mer om Förintelsen. Boken kom ut i 1998 och blev reviderad under 2009. Då lades det till ett kapitel om Sverige och Förintelsen.
Titeln på boken är hämtad ur Joel 1:3 i Gamla Testamentet där det står: ”Det här ska ni berätta för era barn, era barn ska säga det till sina barn och deras barn till ett kommande släkte”. Uppmaningen är högst aktuell. Vi kan aldrig sluta berätta.
Det politiska förhållandet mellan Sverige och Israel är inte det bästa. Medierna har ofta fått kritik för den snedvridna rapporteringen i konflikten mellan Israel och Palestina. Om man blir historielös är risken stor att man inte förstår varför det är så viktigt att Israel får finnas som en säker tillflyktsort för judar som känner av det antisemitiska läget runt om i världen.
Det finns fortfarande människor med svåra trauman. Många av dem valde tystnaden. De orkade inte, eller ville inte komma ihåg allt det hemska. De teg om sina fruktansvärda upplevelser. Det var helt enkelt för svårt. Tills det hände något i Europa.
Man skulle tro att vår del av världen hade fått nog av vad nazismen ställde till med. Men tyvärr, det man hoppades på aldrig mer skulle hända återupprepades. Nazismen var inte död och antisemitismen började åter blomma. Myten om att Förintelsen aldrig hade ägt rum och att folkmordet på judarna var en bluff började sprida sig.
Detta ledde i sin tur till att fler och fler trädde fram. De som var överlevare och ögonvittnen insåg att de måste berätta. För dem var lögnerna en skymf och många av dem valde att träda fram. De som överlevde blir färre och färre men deras barn och barnbarn finns här och nu. Många har ”ärvt” sina förfäders rädsla och oro för det som kan hända om man är av judisk härkomst.
Vi har ett ansvar att berätta. Det värsta sveket mot judarna under andra världskriget var att så många visste vad som pågick men inte gjorde något åt saken. Självklart fanns det undantag. Inte minst svensken Raoul Wallenberg fick betyda mycket för många.
Civilkurage kräver mod. De flesta av oss är nog rätt fega men tillsammans kan vi hjälpa varandra att stå upp för det som är rätt och sant. Den 27 januari är den officiella Förintelsens minnesdag. Berätta gärna om den för dina bekanta. Använd ditt sociala nätverk och låt berättelserna leva vidare.
Någon myntade talesättet ”Har man räddat en, har man räddat hela världen.” Det gäller också alla andra på vår jord som lever under förföljelse och hot. Låt oss aldrig mer tiga.
RIGMOR HOLST
Chefredaktör