
I minst tio år har Denis Mukwege varit bland de nominerade fredspriskandidaterna och nu äntligen sker det.
Den andra mottagaren av Nobels fredspris är yazidiska Nadia Murad. Nobelkommittén meddelade att syftet med valet är att uppmärksamma sexuellt våld och kvinnors utsatta situation runt i världen.
Hon har kämpat för ett förändrat synsätt på vad som sker under krig.
Tortyr, övergrepp och våld mot kvinnor och barn ska inte ses som ursäkt för att det pågår ett krig. Det Nadia Murad försöker få omvärlden att förstå, är att det utgör en stor del av själva kriget. Vi behöver förstå att dessa ingredienser ingår i det som kallas för folkmord. När kvinnor och flickor kidnappas, och utsätts för sexuellt våld, bryts ett helt folk sönder. De förstörs både mentalt och fysiskt om de överhuvud taget överlever.
Mukwege och Murad är exempel för oss andra att det går att göra en skillnad i den värld som vi alla delar.
Ordet salig är besläktat med ordet säll och betyder lycklig. Det finns en nyans av mer fullständig lycka i ordet salighet än i ordet lycka. Hur man ska beskriva valet av årets fredspristagare är svårt. Känslan av lycka ligger nog nära. Det är bara det att lycka ofta är beroende av yttre omständigheter. De yttre omständigheter som båda pristagarna har arbetat under kan knappast beskrivas som lycka. Och ändå, det är så många vittnesbörd runt dem. Det är så många livsberättelser. Kvinnor och flickor som står fram och berättar om förvandlade liv, därför att någon ansåg att de var värda att ses.
När våldtagna kvinnor och barn får hjälp och vård att läka både kroppsligt och själsligt och sedan tar sig tillbaka till ett liv där de vill göra en skillnad för andra, då kanske man ändå börjar ana innebörden av ordet salig. Det är en djupare form av lycka. Detta är ingen ytlig glädje. Att vägra ge efter för de grymheter de har utsatts för (ingen skulle anklaga dem om de gjorde det) och ta sig vidare för att hjälpa andra är stort.
Denis Mukwege blev själv räddad av en svensk pingstmissionär när han var en liten bebis och startade senare sin läkartjänst vid svenska pingstmissionens sjukhus i Lemera. Nadia Murad växte upp på en gård i norra Irak. 2014 omringades hennes by av krigare som dödade 600 människor, däribland sex av hennes bröder. Själv hölls hon som slav i staden Mosul där hon blev slagen, torterad och våldtagen. Hon lyckades fly och med god hjälp tog hon sig till Tyskland.
Aktivt började hon kämpa för att öka medvetenheten om människohandel och flyktingar. Allvarliga hot har varit riktade mot henne och hennes säkerhet. Trots det fortsätter hon sitt arbete och hon blev även nominerad till fredspriset 2016.
Det är två värdiga personer som i år kommer att ta emot Nobels fredspris i Oslo. För många personer har deras arbete inneburit förvandlade liv och framtidstro. För oss andra borde det bli ett uppvaknade om att att det lönar sig att inte ge upp. Verklig fred bygger på rättvisa och mänskliga rättigheter. Att möta alla människor med respekt och värdighet inför det faktum att alla är lika mycket värda.
RIGMOR HOLST
Chefredaktör