Det slog mig härom dagen i samtal med en person. Hans telefon låg på bordet och under samtalets gång blinkade det då och då på hans display. Hans ögon var ständigt riktade mot skärmen. Det störde mig. Efter en stund, när det hade blinkat till ännu en gång, tittade han lite ursäktande på mig och sade: ”Detta måste jag bara svara på. Det är viktigt.”
Hallå! Jag hade en bokad tid. Denna timme var avsatt för just det samtalet.

Att vara psykiskt närvarande i ett samtal är nog en av de egenskaper som uppskattas mest hos våra medmänniskor. När så mycket pockar på vår uppmärksamhet är respekt i ett samtal det minsta vi kan kräva av varandra. Vad gör den ständiga uppkopplingen med oss?
”Ibland får man lätt bilden av den moderna människan som en ständigt uppkopplad varelse som medelst Twitter förkunnar för läsplatteberoende små att maten står på bordet”. (Citat från synonymer.se)

Många små barn går inte en meter utan sina läsplattor. Tonåringar kommunicerar med varandra för det mesta via sociala medier. Tidigare i år publicerade Aftonbladet en enkät om hur sociala medier påverkar självkänslan hos unga människor mellan 12 - 16 år. De sociala medierna utgör en stor del av unga människors liv. Nio av tio ungdomar uppgav att sociala medier är jätteviktiga och att de upptar en stor del av deras liv. Tiden varierade mellan tre till sex timmar. Många uppgav också att deras självkänsla försämrades då de kanske inte fick lika många likes som andra jämnåriga om de lade ut bilder på sig själva. Det är ju inte så att vi ska förbjuda sociala medier. De är här för att stanna men det kanske är hög tid att vi vågar se över vilken tid vi lägger på dem och i vilka sammanhang de inte passar in.

Sociala medier är ett ganska nytt fenomen och det tar alltid sin tid för forskningsfältet att komma ikapp. Det finns dock studier som tyder på att sociala medier medverkar till ökad depression. Den svenska hjärnforskaren Sissela Nutley vill lyfta fram sambandet mellan sociala medier och psykisk ohälsa bland unga. Hon säger att amerikanska ungdomar numera tillbringar mellan sex och nio timmar per dag på olika sociala plattformar. Redan efter två timmar ökar risken för depression och efter fem timmar per dag ser man en högre självmordsfrekvens. Hon säger, att man inte vet om deprimerade ungdomar tenderar lägga mera tid på sociala medier än glada, men att sambandet finns där.

Vad vi ska komma ihåg är att varje timme vi lägger på skärmar, är en timme bort från något annat. Grundläggande behov som relationer med andra människor som finns i rummet, motion, sömn och annat som ger livskvalitet riskerar att komma i skymundan. Vuxna måste våga samtala om riskerna med för mycket skärmtid, samtidigt som vi själva vågar se över vår egen skärmtid. Det är inte endast ungdomar som har problem. Vi vuxna tenderar också att vara ständigt uppkopplade. 

Det kanske är dags att lämna telefonen under fikarasterna och odla gemenskap med dem vi fysiskt har runt oss. Härom dagen kom det ett meddelande på min egen mobil: ”Den här veckan har du minskat din skärmtid med drygt en timme.”
”Någon” där ute verkar ta sitt ansvar för att få oss att tänka till.
RIGMOR HOLST
Chefredaktör