I november förra året avslöjades att Pavel Gamov, ledamot i EU-nämnden och suppleant i utrikesutskottet, rest till Moskva – mot partiets vilja – för att agera valobservatör i ett regionalt val på inbjudan av ryska myndigheter


Efter medieuppgifter om alkoholförtäring och kontakt med prostituerade uppmanades Gamov att lämna partiet och försvarsminister Peter Hultqvist (S) varnade i Dagens Nyheter för att Gamov riskerade att hamna i farliga utpressningssituationer som kunde äventyra Sveriges säkerhet.
Och nu i juni hängde Expressen ut SD-avhopparen Bengt Jansson, ledamot i försvarsutskottet, för att han rest till Moskva för att möta andra nationalistpartier i Europa på en konferens där Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov öppningstalade.
Mikael Jansson var SD:s försvarspolitiska talesperson fram till april, men petades i februari från SD:s riksdagslista inför valet i höst.
Den vaksamhet mot rysk infiltration av SD som pågår är viktig och ska fortsätta. Men varför finns inte denna vaksamhet när företrädare för andra riksdagspartier uppenbart går Moskvas ärenden?


Ett parti där framträdande företrädare länge har sett kontakter med ryska/sovjetiska underrättelsepersoner som helt okontroversiella är socialdemokraterna. När Tjeckoslovakien var lydstat åt Sovjet hade landets spion i Stockholm, Vladimir Koudelkas, exempelvis Anders Thunborg, Pierre Schori och Aftonbladets chefredaktör Gunnar Fredriksson som rapportörer.
Och den tjeckiske generalen ”Sjenja”, som hoppade av Warszawapakten och som chefen för Säpos kontraspionage Olof Frånstedts personal i denna veva fick möjlighet att förhöra, kunde berätta om såväl detaljerade sovjetiska invasionsplaner mot Sverige och att det fanns socialdemokratiska sovjetagenter kring Olof Palme.


I den första delen av sina memoar ”Spionjägaren” beskriver Olof Frånstedt hur Socialdemokraternas internationelle sekreterare Anders Thunborg (senare försvarsminister) och hans efterträdare Pierre Schori hade täta och regelbundna möten med KGB:s högste officer i Sverige, Mikhail Streltsov. Det var samme Mikhail Streltsov som betalade Jan Guillou för att under fem års tid utföra agentuppdrag för KGB:s räkning. Cirkeln sluts i och med att Guillou hade Schori som samtalspartner på regeringskansliet inför sitt IB-avslöjande.
Skillnaden mellan Pavel Gamov och Pierre Schori är att den senare har beskyddare på höga politiska och publicistiska positioner. Det är nu hög tid att ansvariga politiker, opinionsbildare och mediepersoner på allvar börja granska potentiella landsförrädare även inom Socialdemokraterna. Om så inte sker behöver det svenska folket den 9 september en gång för alla rösta bort en S-regering som inte vill ta itu med misstankar om femtekolonnare inom de egna leden.