I detta nummer publicerar Inblick några få fragment av den larmrapport som förskoleupproret #Pressatläge har tagit fram om situationen i den svenska förskolan. Att situationen på landets förskolor nu har blivit så kaotisk är inte alla dessa tappra anställdas fel.
I två månader i början av det här året har #Pressatläge sammanställt förskolechefers och förskollärares berättelser från hela landet och publicerade nyligen en nästan 700 sidor lång larmrapport där personal återger dramatiska beskrivningar om situationen på landets förskolor.


Det handlar bland annat om höga sjukskrivningstal, stressyndrom, sömnsvårigheter och utmattningsdepressioner. För att citera en av alla berättelser från personalen: ”Sjukskriven sen i påskas 2017. Den dagen hittade jag inte hem. Ringde min man i panik. Grät oavbrutet. Ångest. Sömnlöshet. Sen tog tårarna slut och ångesten tog över. Mitt minne försvann. Kände knappt igen mina barn...”
Rapporten – som inte fått särskilt mycket uppmärksamhet från andra medier än den kommunistiska tidningen Proletären – talar sitt tydliga språk. Pedagogisk ambition hinns ofta inte med och ”förskolan” har istället blivit barnpassning och förvaring.
Ingen kan längre blunda för den barnfientliga miljön på landets förskolor. Dagens situation har skapats av politiker som inte ser det uppenbara utan fångats av verklighetsfrånvända teorier om familj och samlevnad.


Barnens föräldrar är en bortglömd och föraktad resurs för många liberaler liksom för politiska företrädare inom olika vänsterpartier. Familjens upplösning har bland annat motiverats utifrån resonemang om att kvinnan inte längre skulle ”fjättras vid spisen”. Kvinnor skulle dessutom frikopplas från barnomsorgen i hemmet, som ju inte var ”ett riktigt arbete”. Resultatet av dessa vänsterliberala sociala familjeexperiment har blivit att 97 procent av Sveriges förskollärare idag är kvinnor som lagar mat, passar barn och städar.
Den ytterst nedlåtande beskrivningen av den barnomsorg som sker inom familjens hägn har smittat av sig på dessa vård- och omsorgsyrken. Berättelserna från förskoleupproret #Pressatläge visar att förskoleyrket har blivit vår tids låglöneyrke och kvinnofälla. De låga lönerna har dessutom blivit förutsättningen för att vidlyftiga politikers ska kunna uppfylla sina orealistiska löften om att staten ska ersätta familjens roll. Tidningen Proletärens ansvarslösa recept att skyffla in fler skattemiljarder i välfärdssystemet är inget annat än naiv och verklighetsfrämmande utopism. Vem minns inte den vanskötsel och de människofientliga barnhem som avslöjades i samband med kommunistiska Sovjetimperiets sammanbrott?


Att de pedagogiska ambitionerna helt rinner ut i sanden med stora barngrupper och utsliten personal är inte konstigt. Malin Broberg, professor i utvecklingspsykologi, menar att trygga relationer är en förutsättning för lärande, särskilt för små barn.
Psykisk ohälsa hos barn i åldern 10-17 år har ökat med över 100 procent på tio år, konstaterade Socialstyrelsen i slutet av förra året. I takt med att barngrupperna på Sveriges förskolor ökar i storlek kommer dessa siffror garanterat att skjuta i höjden.
Nu när statliga, centralistiska och byråkratiska barnomsorgslösningar har kapsejsat behövs en modern familjesyn som bekräftar föräldrarnas centrala roll för barnens välmåga som i första hand ser staten som en resurs för att komplettera och stärka föräldrarnas huvudansvar.
RUBEN AGNARSSON
Chefredaktör
ruben@inblick.se