I ett pressmeddelande från den 18 januari redovisade Rädda Barnen en undersökning där 500 barn födda mellan 2007-2012 fick frågan hur deras liv påverkats av pandemin. En majoritet av barnen, cirka 72 procent, uttryckte att livet är annorlunda, speciellt mindre barn. Många av barnen, cirka 51 procent, uttryckte att det är jobbigt att inte få utöva sina fritidsaktiviteter. Omkring 25 procent av barnen i undersökningen kände oro men det som barnen, cirka 62 procent, tyckte mest illa om under pandemin var att inte få träffa sina mor- och farföräldrar.

Många barn påverkas både fysiskt och psykiskt av en orolig tid. Magen krånglar, sömnen påverkas och rädsla att själv drabbas av något farligt sätter sig i kropp och själ. Under veckan som gick berättade föräldrar i två olika familjer för mig om denna själsliga och fysiska problematik hos deras mellanstadiebarn. Skollovet hade varit skönt men oron blev uppenbar genom att barnen inte ville äta som vanligt, oro vid läggdags, och mycket skärmtid. När skolan sedan startade mådde barnen bättre.

– Nu äter de som hästar och somnar på kvällen. Våra barn mår bra av rutiner, men de saknar att inte få gå på friidrotten och träffa sina kompisar, säger en mamma.

I dagarna sitter jag och arbetar hemma hos min dotter som är gymnasielärare. Hennes frustration över att inte kunna göra sitt jobb för eleverna på bästa sätt påverkar henne när rutiner inte fungerar normalt. Hon träffar sina elever enbart på nätet. Eleverna måste därför ta ett stort eget ansvar för sin utbildning. De sitter isolerade i hemmet och kan inte möta sina kompisar. Dagarna blir långa och ensamma utan social gemenskap. Situationen gymnasieskolan befinner sig i upplevs säkert olika för eleverna men i längden är den inte optimal. Många barn och ungdomars vardag påverkas särskilt negativt speciellt om hemmiljön inte fungerar. I Rädda Barnens enkät framgår det att två av fem barn inte har det stöd de behöver hemma för att klara skolarbetet och må bra. 1 av 10 av dessa barn får inte lunch eller mellanmål. Barn och ungdomar behöver rutiner, stöd i sin utbildning, näringsrik mat, rörelse och social gemenskap för att vara trygga och utvecklas.

Hur relevant är åtgärderna i förhållande till det hot vi befinner oss i? En fråga att ställa sig enligt min mening. I dagarna ligger dödssiffran på cirka 10 000 personer. Sverige har cirka 10 miljoner invånare. Med andra ord hamnar dödssiffran på 0,1 procent där människor dött med covid-19. I många fall har de även varit multisjuka. Pandemin är ett hot som tagit människors liv i Sverige och över hela världen. Den äldre generationen ska ha det skydd som krävs och bra rutiner från personal på äldreboenden men vi får inte glömma nästa generation.

 

Vaccinationen har satt igång i Sverige, men med snigelfart. Våra makthavare har valt att börja med de gamla och sjukvårdspersonal vilket är riktigt. Lärare och fritidspersonal är också en viktig grupp att prioritera så fort tillfälle ges. Glädjande är att folkhälsomyndigheten den 21 januari släpper något på restriktionerna för gymnasieskolan. En välkommen åtgärd med tanke på att barn och ungdomar påverkats negativt av nedstängningen. Fjärr- eller distansundervisning kan nu ske upp till maximalt 80 procent och närundervisning skall ske upp till minst 20 procent beroende på det lokala smittläget. Denna rekommendation gäller till 1 april. Förhoppningsvis kanske det blir studentfirande i år. Det får tiden visa.

 

EVA MARKLUND