Detta år har det varit strikta restriktioner på hur många nära och kära som fått följa med de sina till den sista vilan och ta avsked vid begravningar. Folkhälsomyndighetens riktlinjer om maximalt 50 personer har varit allenarådande.
Även före coronapandemins tid såg vi en tragisk trend. Detta att många avlidna inte längre hedras med begravningsceremoni och en fysisk grav. I Dalarna och i storstäderna är det enligt färsk statistik hela tio procent av alla begravningar som sker utan ceremoni av något slag. Detta blir tragiskt nog vanligare och vanligare. Det kallas för “direkt begravning”, när liket går direkt till krematoriet och sedan sprids för vinden eller nedsänks utan ceremoni eller gravsten. Frågan är vart vårt samhälle är på väg om vi inte vill hedra våra avlidna med vare sig ett sista farväl eller en fysisk grav att sörja vid?
Kostnaderna för en jordbegravning avskräcker tyvärr en del, men förhoppningsvis kommer vi i ett land som Sverige även i framtiden hedra våra nära och kära med både jordbegravning och gravvård så att vi får en plats att hedra deras minne. Skulle den ekonomiska biten vara en avgörande fråga bör detta ses över av begravningsväsendet. Förslag bör tas fram om hur vi kan göra gravvårdar och begravningar billigare. I yttersta fall borde allmänna arvsfonden, dit alla arv samlas som inte har någon bröstarvinge eller testamente, kunna användas på ett förtjänstfullt sätt.
En av de sånger som starkast förknippas med Alla helgons dag i våra kyrkor är Britt G Hallqvist psalm från 1976 “De skall gå till den heliga staden, de skall samlas i himlen en gång”. I den fjärde versen skaldar hon: “De skall möta den levande Herren, de skall se honom sådan han är”. Detta budskap står i klar kontrast till dagens postmoderna ockulta dödsfest, Halloween, där vi ska skrämmas att handla så mycket som möjligt.
Tyvärr har Alla helgons dag kidnappats av handeln. Halloween är en modern företeelse som ges allt större utrymme i media och i marknadsföring från svenska handlare som gärna tjänar några extra slantar på pumpor, spöken och gastar.
Nordiska museet skriver på sin hemsida att “I vårt land har vi vant oss vid att barn i olika åldrar maskerar sig som döda, eller till och med Döden själv”. Alla helgons dag ska inte vara en dödens eller handelns högtid, utan en eftertankens och hoppets dag. Hoppas att många tar tillfället i akt och går i kyrkan för att besinna att det är sant vad som står i Britt G Hallqvists vackra psalm: “De skall möta de trofasta vänner som de miste på jorden en gång”.
Detta är en fin tradition att gå till kyrkan, minnas våra nära och betänka evighetens hopp. Detta coronans år är detta viktigare än på många år.
ROBIN OLSSON