I Storbritanien publicerades samtidigt en rapport som varnade för 250 000 döda. Neil Ferguson, av brittisk press kallad professor Lockdown, förutspådde upp till 500 000.
I Italien hann krematorierna inte med och SVT sände bilder på bästa sändningstid av dödskampen inifrån intensivvårdsavdelningarna.

När man nu i efterhand läser vad tidningarna skrev, känns det som en annan värld.
Vi blev ett land av väldigt rädda människor och ytterligare en dimension av pandemin spreds med full kraft och grep tag om det svenska folket - pandemifruktan.
Men vi lyssnade på våra ledare och gjorde som vi blev tillsagda, och vi känner tacksamhet att Sverige inte blev ett nytt Italien.

I stället genomförde vårt land en historisk civil mobilisering. Sjukvården ställde om, företag ändrade produktion till skyddsutrustning och stora folkrörelser organiserade stöd till äldre människor i riskgrupp.
Mitt i mörkret skapades en "vi-känsla" av engagemang och initiativkraft: Enskilda personer och föreningar erbjöd hjälp till gamla, facebookgrupper startades för att erbjuda gemenskap, insamlingar gjordes till de som saknade resurser, initiativ togs för att uppmuntra vårdpersonal, högskolestudenter erbjöd digital läxhjälp till gymnasister, folk började handla ”take away” för att stödja sina lokala restauranger, Rödakorsavdelningar började tillverka skyddsvisir till sjukvården, tillverkning av handsprit sattes igång i ett antal kemilabb på högskolor,  ja det finns mycket mer att nämna.

Många sneglar nu på Sverige. Anders Tegnell var nog inte så fel ute trots allt. När Joacim Rocklöv stod i SVT och sa att intensivvårdsplatserna skulle ta slut, var det ingenting han visste. I efterhand har han uttryckt ånger för att han kanske skrämde människor i onödan. Det gjorde han säkert. Men kanske varningstonerna bidrog till att alla insåg hur allvarligt läget var och att väldigt många gick den extra milen för att dra sitt strå till stacken.

Med en annan generalsekreterare för Folkhälsomyndigheten än Anders Tegnell kunde situationen varit en annan. Skolor kunde stängts och utegångsförbud införts, tillfälliga speciallagar kunde stiftats som gett regeringen betydligt mer makt över våra liv än idag. Vi kunde haft en total lockdown. Vi vet inte, det är bara spekulationer. Det har stor betydelse vem som leder ett land under en kris, vem som kliver fram och tar ledarskapet med fasthet. Anders Tegnell har gjort det bra. Han har lotsat oss genom krisen med fasthet och tydlighet, trots att kritiken har stormat runt honom, både inifrån och utifrån.

Nu kommer larmrapporterna om en andra våg och flera länder försöker ta sig ur "lockdown" och kostnaderna för en hårdare strategi blir tydliga. Flera regeringar har öppnat upp för att sedan tvingas stänga igen. I Norge, Finland och Danmark larmas om att smittspridningen är på väg upp. Flera regeringar skakar. I Storbritannien är Boris Johnson under hård attack och i USA kan Donald Trumps misslyckade gå hela vägen till omval.

Krisen är ännu inte över, men vi ser en god tendens i Sverige. Även om siffrorna på smittade fortfarande går lite upp och ner, framstår det som att Sverige i jämförelse med många andra länder gjorde rätt. Folkhälsomyndighetens långsiktiga strategi verkar ha vunnit i längden och de debatter vi hör idag handlar nästan enbart om att olika intressegrupper vill öppna upp, fortare än myndigheterna.

Detta var det inte många av oss som såg framför sig, när larmrapporterna duggade tätt. Fruktans pandemi spred sig som en pest och grep tag om folket när debattens vågor gick som högst i våras.

HANS MARKLUND