Som barn bodde Patrik Olofsson med sina föräldrar och syskon i Ekenässjön utanför Vetlanda. Pappa var egen företagare som byggnadsingenjör. Som sexåring fick Patrik vara med om bland det värsta som kan hända ett barn – hans käre far dog plötsligt utan förvarning.
– En dag kom mamma hem från sjukhuset och berättade att pappa hade gått bort, berättar Patrik.
Pappa hade haft en tumör i huvudet men Patrik hade inte förstått hur illa det var.
Familjen trodde inte på Gud men Patrik sprang ut i skogen och förbannade Gud.
– Mina systrar sprang in på sina rum och jag sprang ut i skogen. Jag var helt förstörd, jag var så nära min pappa och det var helt ofattbart.
Patrik var rastlös och hade mycket energi som barn. Familjen flyttade senare till Myresjö, mamma träffade en ny man och Patrik fick börja på en ny skola.
– Jag blev mer eller mindre mobbad. Det var en ganska jobbig tid. ”Du får inte vara med för du har ingen pappa”, kunde jag få höra.

Kompis blev kristen

När Patrik var i tidiga tonåren kom plötsligt en av hans kompisar, Krister, och berättade att han hade blivit kristen.
– Jag blev rasande. Jag flög på honom och skrek och svor. ”Hur kan du tro på något som inte finns, och om han finns så har han dödat min pappa!”
Men Patrik märkte sedan att den kristna tron var något verkligt för Krister. Han följde med honom till ”juniorerna” en fredag i Allianskyrkan.
– Jag följde med, lite skeptisk och osäker.
I kyrkan tittade de på en kristen film och efteråt började de be tillsammans. Patrik tyckte det kändes konstigt att be men han bad också som alla andra. Det var som en frälsningsbön.
– Jag visste inte riktigt vad jag gjorde, men alla andra gjorde ju det. När jag sedan cyklade hem på kvällen tänkte jag att detta kanske är något för mig.

Åkte på läger

Snart var det dags för ett läger med kyrkan och Patrik ville följa med. Trots att han hade feber gick mamma med på att han fick åka. I början av lägret bad någon för Patriks feber och han kände sig ganska fort bättre.
– Det var trevligt i kyrkans gemenskap, det var snygga tjejer och jag hade blivit öppen för Gud.
Patrik ställde till med mycket bus på lägret och han hade svårt att sitta still när det var bön och undervisning.
– Det blev tandkräm i håret på tjejerna och jag lade stora snöblock i ledarnas sängar.

Möte med Fadern

Johnny Foglander från Livets ord var på lägret och talade en kväll. Patrik tyckte det var tråkigt och han minns ingenting av vad han sa. Mot slutet bad Johnny för folk.
– Han bad och talade profetiskt till Krister som blev mycket berörd och började gråta.
Patrik blev tagen av atmosfären och Johnny pekade på honom och sa ”Får jag be för dig?”
– Jag fick panik. Men jag vågade inte säga nej.
Johnny sa att han trodde han hade ett ord från Gud till Patrik. Patrik blev då ännu mer nervös. Johnny sa: ”Gud säger att han är din far. Och han kan ge allt en far kan ge till sin son.”
– Jag blev fullständigt golvad. Jag upplevde Guds kärlek och jag bara grät och grät.
Patrik fick ett starkt gudsmöte och upplevde Faderns öppna famn. Han sjönk ihop och när han blundade såg han en mängd vykort med människor från världens olika hörn.
– Jag kände mig så älskad och förlåten. Det var helt otroligt.
Patrik ser tillbaka på synen med vykorten som en missionskallelse. När han senare varit ute på missionsresor har han vid ett par tillfällen sett i verkliga livet precis det som var på några av vykorten.
– Vi var i Egypten och gick ur bilen vid ett marknadsstånd. Jag kände då exakt igen det jag såg från ett av vykorten den kvällen. Även samma sak har hänt en gång i Algeriet.
Efter denna kväll blev Patrik lugnare. Han fick lättare att koncentrera sig och att läsa.
– Jag hade alltid haft svårt för att läsa. Nu blev det lättare. Jag fick en otrolig längtan efter att läsa Bibeln. Jag gick ”all-in” för Gud. Jag lärde mig hela Efesierbrevet i stort sett utantill.
Patriks mamma blev förundrad över att han fick en sådan kunskap om Bibeln när han inte var så duktig i skolan annars. Hon var positiv till hans nya liv och märkte att han fått en ny trygghet.

Halva klassen frälst

Det var några stycken i Patriks klass som var kristna. Efter ett par år var situationen annorlunda – nästan halva klassen hade tagit emot Jesus.
– Vi vittnade och bad för varandra. En efter en ramlade dit.
Det var en fantastisk ungdomsledare och Anden utgjöts över många i Allianskyrkans ungdomsgrupp. Den gruppen utvecklades till en församlingsplantering inom Trosrörelsen. Församlingen heter idag Hope Church Vetlanda och Patrik och hans fru Kicki är pastorspar.

Bibelskola och mission

Några år senare åkte Patrik upp till Uppsala och gick Livets ords bibelskola när den var nystartad.
– Det förändrade hela mitt liv, kan man säga. Vi var 3-400 elever där, det var bra tryck.
Patrik gifte sig 1988 med Kicki. De hade utlandsmission på hjärtat och ett par år senare åkte de till Bulgarien. Det pionjära och risktagande har tilltalat dem.
– Inget var klart eller i ordning, vi bara drog ner vi två. Det var galet. Vi ville starta församling.
Det blev en lyckad resa. En kille som tog emot Jesus är nu en av ledarna i Hope Church i Varna i Bulgarien. Patrik har sedan varit ute mycket på missionsresor och också arbetat på fabrik.

Pastorskallelse

För cirka 15 år sedan fick Patrik frågan om han ville bli pastor i trosförsamlingen i Vetlanda. Han såg sig själv inte som en pastor och de hade flyttat därifrån och kände sig färdiga med den församlingen.
– Över min döda kropp, var min första respons.
Patrik och Kicki pratade, bad och funderade ändå på det. Plötsligt ringde en gammal vän.
– Jag satt på tåget mellan Linköping och Norrköping, då ringde Ulf Christiansson.
Han sa att han skulle fatta sig kort och att han hade ett budskap från Herren: ”Du står nu inför en jättesvår fråga. Du ska säga ja men det kommer bli ett helvete för dig, men du ska säga ja.”
– Det är en lång historia. Men vi sa ja till slut. Vi kom inte undan.
Gud som en kärleksfull far har varit det centrala i Patriks liv. Han upplever att många kristna idag glömmer bort detta.
– Betoningen av Gud som far är den stora grejen i mitt liv. Det präglar mig och min kallelse. Jag har svårt för kristna som bara predikar omvändelse men inte får med faderns kärlek. Jag saknar den betoningen i kristenheten över lag.
Patrik har Jesu missionsbefallning starkt på sitt hjärta.
– Vi måste förändra vårt sätt att tänka församling om vi ska nå yngre människor. Hur når vi en femtonåring idag?
Patrik tror att församlingarna kommer förändras och utvecklas.
– Jag tror på gemenskap. Jag är en ”local church-fanatic”. Jag älskar att vittna för människor.
Vill du veta mer om Patriks vandring med Jesus så kan du läsa hans nyutgivna självbiografi: ”Året jag blev sju – dog min pappa”.

PETTER ALLGULIN