Människor som arbetar i området avbryts i sitt arbete. Vissa tittar ut genom fönstren, andra går ut för att se vad som händer. Genom glasfasaden ser de uniformerade poliser i trapporna upp till tredje våningen, mittemot Barnevernets lokaler.
Beskrivningen är hämtad från Stavanger Aftenblad och återgavs i Norges största tidning Aftenposten för knappt två veckor sedan.
En omfattande polisinsats deltog när en tioårig pojke skulle gripas av Barnevernet i Stavanger i november i fjol. Pojken hölls fast, lades på marken och kördes bort i en cellbil och placerades i en institution för pojkar mellan 13 och 18 år.

I bakhåll

Barnevernet ringde till polisen medan familjen fortfarande befann sig i receptionen. Polisen lade sig därefter i bakhåll.
En hotfull situation på skolan var bakgrunden till agerandet. Barnevernet var rädda för att familjen skulle springa ut ur lokalerna, då de hade beslutat att tvångsplacera barnet samma dag. Det var akut att placera pojken i fosterhem.
”Mamma upplevde situationen helt surrealistisk”, skriver Stavanger Aftenblad.
Under pågående samtal ringer Barnevernet polisens nödnummer 112 och påstår att mamman hotar med att slå.
Aftenbladet har läst igenom alla rapporter från Barnevernet och tittat igenom övrig dokumentation. Ingenstans är hotet registrerat. Ett vittne till situationen uppfattar heller inget hot. De första poliserna anlände medan telefonsamtalet pågick. De rapporterade att situationen var lugn.
Den dåvarande Barnevernschefen Gunnar Toresen, som avgick den 31 januari 2020, vill inte kommentera bakgrunden till ärendet.
Toresen anser mamman måste ta ett stort ansvar för att situationen blev okontrollerad.

Påminner om fallet Solveig

Händelsen i Stavanger påminner om när svensk polis för ett år sedan grep fembarnsmamman Solveig när hon flydde från Barnevernet.
Ett stort antal riksmedier rapporterade om det dramatiska gripandet eftersom TT citerade Smålandsposten i samband med att Solveig greps.
Tidningen beskriver hur en stor polisinsats med flera hundpatruller sökte under natten och hur tågtrafiken mellan Diö och Vislanda stoppades under en timme.
I december berättade Solveig för första gången offentligt om det dramatiska gripandet i januari 2019, natten då hon och hennes två barn greps i skogen. Solveig fångades först. Hennes son sprang vidare med den äldre systern framför sig. Den polis som grep Solveig höll fast henne, en schäferhund och sin gps under tiden som han talade i sin mobil, monterad i en krage. 
Tre poliser följde Solveig genom skogen. En höll tag i Solveigs krage, en annan i handbojorna på ryggen.
Sonen blev gripen strax efter Solveig, flickan strax därefter. Solveig fördes sedan till en ”isoleringscell”. En säng, en tunn madrass, en filt, en toa och ett litet fönster uppe på väggen. ”Här får du sitta och tänka över vad du har gjort”, sade polismannen.
– Jag satt åtta dygn i isoleringscell. Tre dygn räknas som tortyr, enligt Amnesty, berättade Solveig i Inblick.

Ett kvinnofängelse

Solveig flyttades sedan till kvinnofängelset i Sarpsborg.
– Jag måste klä av mig, blev visiterad och fick sedan plats i ett rum med fyra sängar och fyra skåp. Det fanns två våningssängar och ett bord framför fönstret. Det var ett gammalt militärläger. Jag satt i ”förvar” och visste inget. Jag blev fängslad fyra veckor i taget. Barnevernet tog nio veckor på sig innan barnen fick se mig under två timmar första gången.
Den polischef som i egenskap av inre befäl ledde polisinsatsen mot fembarnsmamman Solveig på grund av att hon flydde från det norska Barnevernet, dömdes i oktober för sexuellt ofredande av en kvinnlig kollega.
Polischefen, som i samband med gripandet av Solveig i januari lät sig intervjuas i en lång artikel i Smålandsposten, hade – vid tiden för den uppmärksammade polisinsatsen och när tidningsintervjun skedde – tafsat på och kränkt tre kvinnliga kollegor enligt stämningsansökningar som kom in till åklagarmyndigheten i maj och juni i fjol.

Tingsrätten i Sandvika

I efterdyningarna av dessa händelser har Barnevernet ifrågasatt Solveigs psykiska hälsa på grund av att hon flydde med barnen till Sverige. 
Den 7 och 8 januari togs frågan upp om vem som skulle få vårdnaden av barnen i Asker och Bærum tingrätt i Sandvika. Efter att Solveig och hennes man hade anmält till skolan att deras son blivit mobbad, kontaktade skolan Barnevernet som uppmanade fadern att skilja sig eftersom Solveig inte släppte anklagelserna mot skolan med anledning av att skolan inte tog tag i sonens utsatthet.
Tre vittnen från den mobbade pojkens tidigare skola och tre från Barnevernet stod i tingsrätten beredda att vittna mot Solveig, som själv stod utan vittnen.
I rätten uppmanade domaren pappan och Solveig att ingå en förlikning. Föräldrarna enades därefter om att barnen ska ha fast bostad hos sin far, som även ska ha föräldraansvaret men att Solveig i fortsättningen får träffa sina barn oftare, tillsammans med dottern.
– Jag accepterade ingen som helst utredning av min psykiska hälsa, som Barnevernet krävt, säger Solveig vidare, något som även fadern tyckte var onödigt.
De sex offentligt anställda vittnena från skola och Barnvern som stod redo att vittna mot Solveig blev därmed utan uppgift. 
RUBEN AGNARSSON