När Lovisa Landin var åtta år gammal blev hennes mamma sjuk. Det innebar många förändringar i familjens vardag. Samtidigt fick Lovisa uppleva flera år av mobbning i skolan.
– När man gång på gång får höra att man inte är värd något, tror man till slut på det.
Självförtroendet tog stryk samtidigt som hon hade svårt att koncentrera sig på lektionerna.
– Jag kände inte att jag kunde prata med mina föräldrar om det här. De hade fullt upp med att få familjen att fungera, jag ville inte ställa till med fler problem.
Under den här tiden lämnade hon sin tro på Jesus bakom sig.
– Jag tyckte att Jesus inte längre var aktuell i mitt liv.
Lovisa började få självmordstankar.
– Jag började fundera på om jag skulle skära mig i handlederna eller hoppa framför ett tåg.
Men varje gång hon funderade på att avsluta sitt liv dök det upp tankar och bilder på de vänner och familj som älskade henne.
– Jag förstod hur ont det skulle göra för dem om jag tog mitt liv, så jag gick aldrig till handling. Nu i efterhand förstår jag att det var Gud som skyddade mig.
En bild av Jesus
2005 kom Disney ut med sin första Narniafilm. Trots att Lovisa inte längre trodde på Gud älskade hon den.
– Det var framför allt lejonet Aslan som satte spår i mig. Jag visste att han var en bild av Jesus och jag förstod budskapet om frälsningen. Jag såg filmen många gånger. Det var som att Gud undervisade mig genom den.
Gav Bibeln en chans
En natt när hon var 13 år gammal hade Lovisa en mardröm.
– Jag blev verkligen jätterädd och ville så gärna gå ner till mina föräldrar, som man gör när man är liten. Men min stolthet tog över, så jag kompromissade och lade mig i soffan i vardagsrummet. Med lampan tänd.
När Lovisa låg i soffan fick hon syn på några biblar hennes föräldrar hade i sin bokhylla.
– Jag funderade en stund, men bestämde mig sedan för att ge bibeln en chans.
Hon slog upp den och fick syn på en bibelvers i Psaltaren. “I frid kan jag lägga mig ner och sova, för bara du Herre, låter mig bo i trygghet” (Ps 4:9).
– Mitt hjärta bultade hårt, det var som att bibelversen var markerad, fastän den inte var det rent fysiskt. För första gången sedan jag var ett litet barn förstod jag att Gud hade talat till mig personligen.
Lovisa kände en frid. Hon kramade bibeln och lyckades sedan somna i soffan.
Inte samma person
På sommaren samma år bestämde Lovisa att hon ville döpa sig.
– Jag var helt säker på att jag ville följa Jesus resten av mitt liv.
Lovisa pratade med sina föräldrar om det, och sedan pastorn i kyrkan. De bestämde ett datum.
– Det är svårt att beskriva känslan jag fick där i dopgraven. Det liksom pirrade i hela kroppen. Jag var inte samma person när jag gick därifrån.
Senare den sommaren var hon på ett ungdomsmöte. Där kände hon att den helige Ande var närvarande.
– Det var som att den helige Ande knackade på mitt hjärta under hela mötet. Men när en inbjudan till frälsning och förbön kom tackade jag “ja”.
– På en gång var det som att jag fylldes av en helt överväldigande kärlek. Den helige Ande flyttade in. Jag grät i säkert en halvtimme. Sedan gick jag runt och var så otroligt glad, jag kunde inte sluta le, säger hon och skrattar.
Prioriterade Gud
När Lovisa blivit frälst var kyrkans ungdomsgrupp väldigt viktig för henne. Hon var hungrig på Gud, men såg också värdet i en kristen gemenskap.
– Jag bestämde mig för att inte missa någon samling på grund av skolan. Det står ju i bibeln: “Sök först Guds rike så ska ni få allt det andra också”. Jag valde att leva på det ordet.
Hon gjorde sina uppsatser och pluggade på prov en dag tidigare om det behövdes. Och bad alltid innan hon skrev prov i skolan.
– Jag prioriterade Guds rike och en kristen gemenskap, samtidigt steg mina betyg mer än jag hade kunnat hoppas på. Gud visade mig att det gick att leva efter hans ord.
Insidan skrek
En sen kväll cyklade Lovisa hem själv från en ungdomssamling. Bara 200 meter hemifrån fick hon syn på två unga män som kom gående mot henne.
– Vanligtvis hade jag blivit nervös och orolig, men den här gången var det som att min insida fullkomligt skrek. Jag bara visste att den helige Ande varnade mig för männen.
Lovisa gjorde upp en plan. Hon kollade efter bilar på gatan bredvid cykelvägen och bara några meter innan hon mötte männen svängde hon ut.
– I samma sekund som jag svängde ut på vägen kände jag hur en av männen fick tag i min jacka, jag blev rädd, men lika snabbt som han fått tag i den tappade han greppet och jag kunde cykla hem.
Lovisa minns det som en lärorik kväll.
– Jag lärde mig något viktigt den kvällen. Efter det visste jag helt säkert att jag inte behöver vara rädd för något, för den helige Ande bor på min insida och han är med mig i alla situationer.
Klöste i hjärtat
På ett möte för några år sedan fick Lovisa uppleva ett helande.
– Det var en kvinna som undrade om hon fick be för mig. Och när hon bad började hon tala rakt in i mitt liv. Hon bad om ett helande för de sår jag fått av att ha varit mobbad.
– Jag kände, rent fysiskt, hur mitt hjärta blev varmt. Jag kände hur det liksom klöste i hjärtat, på ett skönt sätt, och jag bara visste att Gud gjorde mitt hjärta helt den kvällen.
“Det kostar mitt liv”
Lovisa växte upp i en kristen familj.
– Jag har alltid vetat vad livet med Jesus innebär. Mina föräldrar är fantastiska förebilder på hur kristna ska leva.
Hon tänker tillbaka på när hon blev frälst.
– Livet med Jesus slutar inte där det börjar. Gud gör saker hela tiden.
– Han bjuder in oss alla till ett liv med honom, men det är vi som måste ta beslutet att följa honom. Det kostar mitt liv och min bekvämlighet, men jag har aldrig ångrat mitt beslut, avslutar hon.
REDAKTIONEN