Samuel Ardenfors har alltid anat kallelsen att predika. Det som blev en avgörande punkt var när han som ung fick följa med sin storasyster Zara på en gudstjänst.
– Pastorn pekade upp mot läktaren och sa att jag skulle komma ner. Vid plattformen talade han ut ett budskap som bekräftade det jag hade i mitt hjärta.
Samuel gick bibelskola i sin hemförsamling Smyrna i Göteborg. Där mötte han tjejen som senare skulle bli hans fru.
– Det har varit fantastiskt att tillsammans med Anna-Lena få stå i tjänst för Gud. Att se människors liv förvandlade, människor bli frälsta, helade och befriade.
Ett djupt mörker
– Efter flera år i Örnsköldsvik var det precis som att mörkret satte in full kraft, inte bara mot mig utan mot min släkt.
Svägerskan och systerdottern fick cancer, pappan stroke, sonen epilepsi, en moster tog sitt liv, en brors församling gick sönder och det skedde ett missfall, berättar Samuel.
– Det mänskliga lidandet, både i mitt eget liv och i andra människor har ibland träffat mig med all sin kraft. Då har jag som många andra ropat: ”var är du Gud?”
Under några år jobbade Samuel samtidigt väldigt hårt och åkte in och ut på sjukhus för magsmärtor, tester och vård utan att få en diagnos.
– Då började motsättningar byggas upp i vår församling och vår föreståndare och andrepastor såg ingen annan möjlighet än att avgå. 2007 slutade jag också som ungdomspastor.
– Mitt allt i allt detta kaos var det som att jag började sjunka djupare och djupare in i ett mörker i mina tankar. Hopplöshet och förtvivlan hade fått mig i sitt grepp. Jag orkade inte leva längre. Allt var dött.
Fel diagnos och mediciner
Samuel sökte vård, blev sjukskriven och började få medicin som i hans fall skulle förstöra hur mycket som helst, säger han.
En läkare i Örnsköldsvik ställde felaktigt diagnosen bipolär sjukdom och medicinerade Samuel därefter.
– Ansvarsnämnden prickade sedan avdelningen och jag fick ersättning. Ingen ersättning kan dock ersätta all smärta som det orsakade i mitt liv. Lite i taget började sången i hjärtat att tystna.
Efter att ha bott i Örebro ett tag flyttade de ner till Anna-Lenas hemort Odensbacken, i tro att det skulle bli bättre.
– Men snart kom ännu ett slag som skulle slå hårdare än allt det andra. Min fru orkade inte mer och ville skiljas 2011. Jag var full av apati och inlagd på sjukhus.
Kamp för frihet började
Äktenskapet var över, men de hade inte separerat. När Samuel kämpade för att bli fri från depression och mediciner fick han också kämpa för sitt äktenskap och sin familj.
– Det var som om mörkret lagt en svepning över allt så att jag inte skulle se klart. Lögnerna blev starkare än sanningen jag innerst inne visste.
På något sätt märkte Samuel att Gud rörde vid honom inne på sjukhuset. Det var som att bönerna från alla människor trängde igenom det mörka, minns han. Jesus kom och tände en gnista och kampen för frihet började.
– Han tog inte bort och löste allt, men han tände något på insidan och gav mig kraft att "spränga apatibojorna" och ta steg i helandets och befrielsens riktning.
En vårdare hjälpte honom att börja träna istället för att använda mediciner som är extremt beroendeframkallande.
– Träningen på gym hjälpte mig att sluta med medicinerna som blivit mitt fall. Nu har jag ett litet träningsrum hemma.
Lovsångens helande kraft
Lovsången hade helt tystnat inuti Samuel. Men så gick han en dag in i kyrkan alldeles själv och satte sig vid pianot.
– Mina händer och mitt hjärta darrade. Sakta började jag spela en gammal lovsång. Sedan spelade jag en till, ännu en och ännu en. Tårarna strömmade nerför mina kinder. Han hade dragit mig ”upp ur fördärvets grop, lagt en ny sång i mitt hjärta, ställt mina fötter på klippan”.
Någon sa att han skulle spela hemma, men det kände så märkligt, minns Samuel.
– Atmosfären hemma var inte direkt laddad med Guds härlighet, men jag gjorde det ändå. Vad jag inte visste var att när Anna-Lena hörde mig sjunga lovsång, hände något i hennes hjärta.
Mitt i detta sa en av deras vänner till Samuel att gå in på internet och följa pastorsdagarna.
– Man bad om vederkvickelse för slagna Herrens tjänare. Under lovsången upplevde jag en frid som var helt obeskrivlig. Jag blev så enormt överraskad för ingenting hade ju löst sig hemma. Men jag hade ett sådant lugn på insidan efter det.
En tid senare satt Samuel och hans fru i trädgården och pratade. Då hände något avgörande.
– Vi kunde mötas i öppenhet, tårar och förlåtelse. Något gammalt tog slut och något nytt började. Gud helade vårt äktenskap steg för steg.
Idag har Samuel en oerhörd längtan efter att andra människor som gått på lögnerna också ska förstå att Gud inte ångrar sina kallelser eller sina gåvor. Och att Han vill hela trasiga äktenskap.
Sedan september förra året tjänar han som pastor i Pingstkyrkan i Pålsboda. Kallelsens eld brinner starkare än någonsin, säger han.
– Jag har fått möjligheten att spela in en cd med egna sånger. Min längtan är att när den kommer till en familj som är fylld av förtvivlan, hopplöshet eller depression, ska Gud låta sin härlighet komma över dem. De som upplevt att sången tystnat på insidan, ska få nytt liv. Sådant kan inte jag, men det kan Gud.
ANGELICA VICTORIN