Navigera till koncernens hemsidor
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida

June upplever Guds hjälp i livets tuffa dalar

Eva Ruderstam | 21 jan , 2016
Berättelsen om June Alm i Osby är inte bara en berättelse om hennes liv, utan samtidigt en skildring av hennes man Lennarts livsresa. Det visar på Guds hjälp och ledning genom livets tuffa passager och ger en förvissning om att Gud även har framtiden i sin hand.
2016_v3---LIVSBERÄTTELSE---STOR

Men vi tar det från början.
June föddes i England och fick en hård uppväxt.
– Vi hade ingen ström i huset där jag bodde. Pappa jobbade på nätterna och sov på dagarna och mamma gick ut och sökte ströjobb. Jag visste aldrig när jag skulle få mat och jag fick klara mig själv för det mesta. Det var ingen som brydde sig om var jag var. Ofta höll jag till vid puben på gatan.
– Det var en ganska farlig uppväxt. Jag brukade plocka kol på järnvägen, tills jag hörde att tåget var på väg. Då sprang jag undan. I efterhand inser jag att jag måste ha haft änglavakt. Det måste ha varit någon som vakat över mig.

En snabb bön

En dag hoppade hon på en buss för att åka sina släktingar. Men hon hade ingen biljett och inga pengar till biljetten.
– Jag hörde hur konduktören kom och bad en snabb bön: ”Käre Gud, hjälp mig”. Sedan tittade jag ner på golvet och där låg en peng. Jag kunde betala biljetten och pengarna räckte även till en smörgås. 
June träffade en svensk man och gifte sig. 1968 flyttade de till Sverige. 
– Min svärmor var pingstvän och jag följde med henne på tältmöte. Där berättade de om Jesus på korset. Jag grät mig igenom predikan och den kvällen blev jag frälst.
Paret fick två barn, men efter tio år upphörde relationen.
– Församlingen uteslöt mig för att jag inte gick tillbaka till min före detta man. Därför gick jag inte till kyrkan på många år. Men min tro kunde ingen ta ifrån mig. Den hade jag alltid med mig.

Alltid tillsammans

Så en dag träffade June Lennart. De blev ett par, gifte sig och tillbringade i stort sett all tid tillsammans.
– Vi var verkligen tighta. Den enda tiden vi inte var tillsammans var när vi jobbade. 
Lennart var inte kristen, men han hade inget emot Junes tro och tyckte om när hon sjöng kristna sånger.
June och Lennarts son led av ADHD och uppväxten blev ganska jobbig. Som 13-åring var han tillsammans med äldre kompisar som introducerade honom för droger.
– Det tog tid innan vi förstod vad det var han höll på med. Och sedan var det jättesvårt att hjälpa honom.
Sonen erbjöds missbruksvård, men det hjälpte inte. June och Lennart startade en förening för anhöriga mot droger. Genom föreningen jobbade de tillsammans med bland andra polisen, kommunen och LP-verksamheten.

En förvandlad son

Kontaktpersonen på LP såg till att sonen fick komma till Torpahemmet. När June och Lennart hälsade på honom där märkte de genast en enorm skillnad.
– Redan när jag gick genom dörren kände jag Guds närvaro. Det var ett sådant lugn, en frid. Helt annorlunda mot andra missbrukshem.
Förändringen märktes också på sonen.
– Det var som ett mirakel. Han var som ny, helt förändrad. Lennart var misstänksam och när vi åkte hem undrade han vad som egentligen hade hänt med vår son. ”Det vet jag, han har blivit frälst”, svarade jag.
En tid senare döpte sig sonen, med Lennart och June på plats.
– När kören sjöng ”Du är förlåten” var det som om änglaröster sjöng och tårarna bara rann utför mina kinder.

Fick dela tron

Lennart såg sonens förändring och ett frö såddes i hans hjärta. Nu var det bara LP som gällde och han och June åkte ofta till olika LP-sammankomster. Dessutom gick de till kyrkan tillsammans på söndagarna. 
June började också åka ut till olika kyrkor och äldreboenden och sjunga kristna sånger tillsammans med en vän. Och Lennart följde med.
– Det var aldrig någon som prackade på Lennart någon tro. Men något hände i hans hjärta. Och han ställde allt fler frågor till mig om den kristna tron.
– Jag kan inte säga när han egentligen tog steget och blev frälst. Men en dag kom han och sade att han ville bli döpt. Då hade han verkligen bestämt sig. Och vi som delade allt annat i livet fick nu också dela tron.

Smygande sjukdom

Men så var det det här med sjukdomen. Den kom smygande, för fem år sedan.
– Vi var så kära i varandra, trots att vi var gamla. Men Lennart började bli allt mindre lik sig, ibland var det som om han inte längre var samma människa. Han hade alltid varit så kärleksfull, men nu kunde jag inte längre känna kärleken från honom på samma sätt som tidigare.
Varje dag, när hon gick ut med hundarna, ägnade hon promenaden åt att be.
– Jag sade till Gud att jag inte klarar av att leva utan kärlek. Och en dag så fick jag höra Gud svara! Jag fick höra en röst som sa: ”June, du behöver bara min kärlek”. Det var så fantastiskt. Jag fick svar från ovan. Och jag levde på de orden ett bra tag.
Lennart vägrade gå till doktorn, men situationen blev värre och värre. Ibland kunde June knappt känna igen sin man, som numera ofta var irriterad och arg. Till sist ställde hon ett ultimatum: ”Om du inte följer med till läkaren så kan jag inte bo med dig längre”.
Då följde han med till läkaren och fick diagnosen Alzheimers, en sjukdom som kommit successivt under flera års tid. Och June fick en förklaring till varför han agerat som han gjorde.

En dröm från himlen

De följande åren blev omtumlande. Lennart gjorde allt fler konstiga saker och på slutet ville vården placera Lennart på ett hem.
– Men jag vägrade. Jag hade lovat Lennart att aldrig lämna honom på ett hem, för det ville han absolut inte. 
Istället ägnade June all tid åt att ta hand om sin man.
 Ett par gånger blev det akuta resor till sjukhuset. 
– En gång berättade han om en dröm som han fick när han var väldigt sjuk. Han upplevde att han var på väg uppåt. Han passerade en kvinna som frågade om hon fick be för honom. Sedan fortsatte han uppåt och uppåt tills han hörde en stark mansröst som sa: ”Du ska inte hit än. Det är för tidigt.” Och så vaknade han.

Guds omsorg genom allt

Men snart kom ett nytt tungt besked. Lennart hade fått obotlig cancer. Den utgick från tjocktarmen men hade spritt sig åt flera håll.
– Först tyckte jag att Gud var så grym.  Men i efterhand kan jag se Guds omsorg genom allt. Han var med oss varenda steg på vägen. Och idag är jag nästan glad för cancern. Cancerbeskedet gav Lennart rätt till hospice-vård i hemmet och det var en lättnad. Samtidigt ledde cancern till att Lennart slapp gå in i alzheimers-dimmornas värld. 
– Gud gav mig en tid då jag kunde prata med Lennart om allt, som en förberedelse på att han inte längre skulle finnas här.
Tre månader efter cancerbeskedet dog Lennart. Hemma i sin säng, med June vid sin sida. På sin 69-årsdag den nionde februari.
– Jag sa till honom att han skulle släppa taget. När Gud kommer för att hämta honom skulle han bara gå med.
– Det var så fridfullt. När han tog sitt sista andetag var det som om jag såg något som kom ut ur munnen. Kanske var det anden som lämnade hans kropp, för det som var kvar efteråt, det var inte Lennart.

Steg för steg med Gud

Det har gått snart ett år sedan Lennart gick bort – eller snarare hem till Himlen. För June har det varit en tuff tid, med mycket sorg och saknad.
– Det liv jag hade har jag inte kvar. Saknaden är otrolig och ensamheten är svår. Men jag har funnit tröst hos Gud. Han har talat till mig genom en text i en andaktsbok som jag läste samma dag som han dog, som passat så väl in i min situation och som jag har läst gång på gång. Jag upplever att Gud har gett mig tröst, kraft och samtidigt en starkare tro.
– Nu har jag accepterat att Lennart är borta. Jag har bara en massa minnen kvar, och även om de gör ont ibland, så vill jag inte vara utan dem. Jag är så tacksam till Gud för vad han har gjort för Lennart – och för mig. Utan min tro, utan Gud, hade jag inte klarat mig igenom den här tiden.
June konstaterar att livet aldrig mer kommer att bli detsamma.
– Jag känner mig som ett barn som har kommit ut i en ny farlig värld. Men jag säger till Gud varje dag: Gå med mig, steg för steg. Ta hand om mig och låt mig inte gå vilse.
Samtidigt som saknaden är märkbar kan June se tillbaka med glädje. Hon kan skratta igen. Och hon kan se på framtiden med tillförsikt.
– Jag har fått ett nytt liv. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det, men jag vet att Gud har en plan och att han kommer att leda mig rätt.

EVA RUDERSTAM
 
eBlick
elisabet2 (1)
jan 28, 2021
Att dokumentera hur fartyget ser ut och lyssna till de överlevandes berättelser är centralt i en haveriutredning liksom för grundläggande journalistiskt arbete. I efterdyningarna av Estonia-katastrofen skedde inget av detta. Nu förbereder myndigheterna både dykningar och samtal med överlevande.
eBlick
jan 28, 2021
En israelisk luftreningsteknik har visat sig väldigt effektiv att desinfektera covid-19-partiklar i luften. Tekniken sprids till olika länder i världen. Israel kommer att använda tekniken i sina turistbussar för att återvinna turisterna till landet.
eBlick
jan 23, 2021
Diskrimineringen och förföljelsen av kristna har förvärrats. Det är slutsatsen utifrån World watch list 2021 som är den årliga undersökningen av förföljelsen mot kristna. I de länder som finns med på listan förföljs och diskrimineras cirka 309 miljoner kristna, men totalt handlar det om fler än 340 miljoner kristna runt om i världen.
eBlick
jan 21, 2021
De redovisar i stort sett bara det som vi redan har skrivit i Proletären, sade tidningens journalist Olle Minell när chefsåklagare Krister Petersson på presskonferensen i juni förra året pekade ut Stig Engström som Olof Palmes trolige mördare.
eBlick
jan 21, 2021
På onsdag, 27 januari, är det internationella minnesdagen för Förintelsens offer. Den uppmärksammas samma dag som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945. I år är det 76 år sedan. ”Låt oss aldrig glömma” är rubriken på Nobel Prize museums livesändning för gymnasieelever och högstadieelever under minnesdagen. Statsministern talar i Forum för levande historias ceremoni.
eBlick
jan 14, 2021
– Jag saknade en plats och ett nätverk som förenar oss kristna i den grund vi bygger våra liv på. En plats för vardagstro och för att få utvecklas och se Guds plan för våra liv och gå i den i nära gemenskap med Honom och varandra, förklarar en trött, men lycklig Emmeli Ahlander efter det digitala eventet där omkring 1000 personer i olika åldrar deltog.
eBlick
jan 14, 2021
Statens Haverikommission vill häva gravfriden och dyka vid Estonia. Samtidigt riskerar Henrik Evertsson – som vann Stora journalistpriset med motiveringen ”Han trotsade dykförbudet och fann hålet som tvingar tre regeringar att gå till botten med gåtan Estonia” – fängelse för att ha filmat med en ROV-kamera vid Estonia.
eBlick
jan 08, 2021
På söndag, 10 januari, välkomnas Marie och Stefan Salmonsson som pastorer i Citykyrkan i Älmhult. – Vi har en glädje över det som Börje och Britt har stått i bräschen för under så många år. Vi önskar att fortsätta på den vägen, säger de till Inblick.
eBlick
jan 08, 2021
Norska fembarnsmamman Solveig anmälde sonens skola för mobbing. Då gick skolan till Barnevernet med motanklageler, vilket ledde till hot om tvångsomhändertagande. Solveig flydde då till Sverige där hon greps. Efter att Solveig avtjänat ett fängelsestraff fortsätter Barnevernet sin bestraffning genom att beröva barnen deras familjeliv.
eBlick
dec 26, 2020
Har man sin kyrka belägen där det passerar mycket folk, finns goda möjligheter att vara ute och göra saker precis utanför kyrkan. Det har Folkungakyrkan i Stockholm ägnat sig åt under hela detta coronaår.
eBlick
dec 17, 2020
Trots coronapandemi och inställda flyg kan du besöka Israel digitalt. Jeccica Halfin ger många tips på virtuella besök du kan göra i det förlovade landet. – Tyvärr kommer det troligen inte att gå att flyga till Israel den närmaste tiden. Men du kan skapa en ny virtuell färdväg som låter dig uppleva det bästa av Israel - utan att lyfta ett finger eller flytta en tum, säger Jeccica på Israel idag.