Ola Cronblad växte upp i Narvik i Norge i sin mosters familj.
– Jag trodde att de var mina biologiska föräldrar. Det dröjde länge innan de berättade att de inte var det, säger Ola.
Att gå i skolan var inte Olas grej. Han hade väldigt mycket frånvaro och hängde ofta på kaféer och barer och träffade sjömän som hade mycket spännande att berätta.
– Jag var intresserad av allt annat än skolan och jag var duktig på att åka skridskor.
Ola började tidigt snatta och stjäla saker, till och med pengar från sina föräldrar. Det dracks brännvin och röktes i hemmet och Ola provade på det redan som barn.

Många frågor

Ola påbörjade konfirmationsläsning. Han hade mycket frågor till prästen som till slut sade ifrån om att han var jobbig och hade konstiga frågor. Prästen ville inte ha kvar honom så han fick sluta.
Under själva konfirmationshögtiden var Ola utanför kyrkan. Han kände en längtan.
– Det är någonting med det här, var min känsla.
Ola flyttade sedan till sin biologiska mamma i Sverige i femtonårsåldern. Han hade arbete emellanåt men fortsatte ändå sin karriär som tjuv. Det var inga småstölder och det ledde honom till slut i fängelse.

Kvällsmöte i kyrkan

En dag i fängelset stod Ola och arbetade i verkstaden som vanligt. Då fick han höra att han hade besök.
– Vem kan det vara? tänkte jag.
Det var en man som hette Arnulf som Ola inte hade träffat tidigare. Han undrade om Ola ville hänga med ut på permission på lördag. Arnulf var en evangelist som hade öppnat sitt hem för missbrukare och kriminella, men det berättade han inte.
– Ja, det vore kul att komma ut, tänkte jag och lekte även med tanken att man kanske kunde rymma.
På lördagen var de ute och promenerade i skogen och sedan hemma och åt middag hos Arnulf och hans fru.
– Ola, vill du följa med på ett möte ikväll, frågade Arnulf utan att berätta att det var ett möte i kyrkan.
Ola tackade ja men reagerade negativt när de närmade sig ett hus med ett stort kors ovanför dörren.
– Då skrek jag invärtes ”Gode Gud, bevara mig ifrån all religion".
Det kom fullt med folk och det blev sång och bön. När sedan en äldre man gick fram och började tala om Jesu död på korset, tog det tag i Ola.
– Jag tog åt mig varenda ord han sa. Jag kommer aldrig glömma detta.
Ola satt i bänken och plötsligt såg han ett ansikte nära sig med ögon som eldsflammor som tittade på honom och talade: ”Ola, får jag ta hand om ditt liv?”
– Åh, hans ögon. Det var en sådan go värme. Vem är han? Han får gärna ta hand om mitt liv.
Arnulf märkte att det hände något med Ola så han blev glad. Då sa Herren: ”Ola, ta det nu lugnt. Det här kommer att ordna sig".
– Jag har senare läst om Jesus i Uppenbarelseboken där han beskrivs med ögon som eldslågor.
Man kan tycka att denna kväll borde lett till att Ola direkt skulle blivit omvänd och kristen. Men så var inte fallet faktiskt. Han var snart tillbaka i sina vanliga hjulspår.
– Men det såddes ett frö i mig den kvällen som började växa inuti.

Kompisen blev kristen

Lite längre fram, när Ola satt inne på ett annat fängelsestraff, berättade hans kompis Kenth att han blivit kristen.
– Det är precis vad du behöver, men blanda inte in mig i detta, sa jag till Kenth.
Ola var inte intresserad och blev inte så berörd över Kenths förändring.
– Jag hade hört många berättelser om folk som blivit kristna på kåken, så det var inget ovanligt.
Lite kul är det att Kenth och Ola bor grannar idag.

Ny moralisk kompass

När Ola muckat från fängelset var han i färd med att stjäla en cykel. Då hörde han plötsligt en tydlig röst på insidan: ”Ola, det där är inte din cykel”.
– Jag blev helt nojig. Jag hade aldrig varit med om något liknande.
Det var inte hans egna tanke eller samvete, utan det var någon som talade. Ola kände sig tvungen att avbryta cykelstölden.
Samma sak hände när han skulle sälja droger, då var rösten där igen: ”Ola, tänk om de dör”. Detta fortsatte på olika områden och efter ett tag hade Ola fått en ny moralisk standard.
– Jag kunde inte stjäla längre. Jag kunde inte ljuga, jag kunde inte sälja eller ta droger. Gud plockade bort rubbet, det ena efter det andra. Det var en revolution för mig.
Ola upplevde en enorm förändring men tänkte ändå inte så mycket på Gud i det som hände.

Blev frälst

En dag när Ola gick in på Ria i sin hemstad var Arnulf där. Han erbjöd Ola att bo hos honom ett tag i Tyringe, och så blev det. Ola följde med till kyrkan och den kristna gemenskapen och blev övertygad kristen under denna period.
Det drog ut på tiden med att döpa sig så en dag hörde Ola Gud säga ”Ola, vill du följa mig?
– Ja, vart ska jag annars gå för det eviga livet, svarade jag.
”Varför går du inte och döper dig?”, frågade Gud och Ola lät döpa sig.
– Jag upplevde som om allt ont lämnade mig då när jag var 27-28 år. Mitt liv började bli något helt annat än tidigare. Jag blev kristen och det förändrade mitt umgänge och mina relationer.

Körkort för buss

Några år senare hörde Ola hur Gud frågade: ”Ola, skulle du kunna tänka dig att ta busskörkort?”
– Ja, det kunde jag tänka mig men jag har inte råd med det nu, tänkte jag.
Sedan gick han en bibelskola i Småland. Mot slutet av året frågade hans lärare om han var intresserad av att ta busskort. Läraren hjälpte till att ordna med finansieringen via Arbetsförmedlingen.
– När jag satte mig i bilen för att köra till körskolan hörde jag Gud säga ”Ola, vad var det jag sa?”
Då mindes Ola det tidigare tilltalet om just detta och det gjorde honom glad.
I nuläget väntar han på ett speciellt uppdrag just vad det gäller busskörningen, som han fått instruktioner om av Herren.
– Det är på gång snart, känns spännande.
Ola är idag gift med Eva och arbetar som busschaufför. Han har mycket glädje och Andens kraft i sitt liv.

PETTER ALLGULIN