Strax utanför Uppsala bor Curt och Eleonora Lahti. Det trivsamma hemmet är präglat av deras kreativitet och sinne för inredning. Tillsammans har de hittat lösningar som gör hemmet praktiskt och unikt. Eleonora älskar second hand och kan kombinera gammalt och nytt i en smakfull blandning. – Vi är pionjärer i hjärtat och trivs i sammanhang som inte är färdiga. Vi vill vara med och skapa genom att ge vårt bidrag till utvecklingen, säger hon.
Curt och Eleonora har varit gifta i 34 år och har fyra barn, en flicka och tre pojkar. Idag har de även sex barnbarn. Alla barnen bor nära och barnbarnen som ofta är på besök förgyller livet för farmor och farfar.
– Vi är i en ny säsong i livet då barnen har flyttat ut. Alla bor nära och vi kan mötas ofta vilket vi verkligen uppskattar. Det är verkligen fantastiskt att få vara farmor och farfar. Samtidigt tycker vi det är skönt att huset är tomt på barn. Att barnen lämnar boet är naturligt och rätt, konstaterar Curt.
Gifta efter sex månader
Curt och Eleonora kom till Livets Ord i Uppsala när församlingen var i sitt uppbyggnadsskede. Där träffades de och blev ett par.
– Redan sex månader innan vi blev ett par visste jag att det skulle bli vi. Det gick fort för oss att hitta ett gemensamt liv. Efter en månad förlovade vi oss och efter sex månader gifte vi oss, berättar Curt.
– Strax innan bröllopet fick jag griller i huvudet och blev tveksam men då fick jag ett ord från Ruts bok som löste mig. ”Välsignad är den man som tar sig an dig”, säger Eleonora med glimten i ögat.
– Eleonora är fantastisk. Hon är alltid glad och har tagit hand om mig på ett bra sätt. Under tider då jag kämpat med min allergi har hon alltid funnits där och varit mitt stöd, säger Curt.
– Curt är en mycket generös och omtänksam människa som alltid sätter andra först. Kanske lite för mycket ibland, säger Eleonora och ler.
Jobba sig igenom utmaningar
Curt och Eleonora betonar att äktenskapet bygger på ett beslut och att Gud välsignar den som håller fast vid sitt löfte till Gud och varandra.
– Det är viktigt att jobba sig igenom äktenskapets olika säsonger och utmaningar. När känslorna dalar och när något onormalt dyker upp måste man prata med varandra och ta tag i det, anser paret.
Eleonora är sångerska och ämneslärare i matte och kemi. Hon är glad att hon utbildade sig även om hon känner att sången är det hon egentligen vill prioritera.
– Jag har varit kallelsemedveten ända sedan jag var barn. Jag visste att min kallelse var att sjunga men jag är samtidigt tacksam för mitt yrke. Under tiden Curt reste mycket och jag tog hand om barnen var läraryrket en välsignelse. Det är svårt att leva på sånguppdrag på heltid, säger Eleonora.
En profetisk hälsning
En period kunde Eleonora inte sjunga och blev tvungen att operera sina stämband. Under 14 år sjöng hon ingenting och kallelsen låg på is. Då fick hon en hälsning genom en vän som blev profetisk för henne.
”Hälsa Eleonora att hon inte sjungit färdigt än.” De orden blev oerhört viktiga för mig. Det var ord som gav mig mod att börja använda min gåva igen.
Pionjärer sedan 80-talet
Curt och Eleonora har sedan mitten av 80-talet levt i pionjärverksamhet. Tiden på Livets Ord ställde dem i olika utmanande uppgifter som de uttrycker tacksamhet över. Eleonora arbetade med musiken, kören och musiklinjen som fanns ett antal år. Curt arbetade bland annat med mötesvärdskap, byggde upp kassettverksamheten, var Ulf Ekmans assistent och ledde en tid Livets Ords resebyrå.
Under tre år levde hela familjen i Jerusalem där Curt arbetade med Operation Jabotinsky, Livets Ords arbete att föra judar till Israel från Ryssland. Senare blev det arbete med God Channel där han genom sitt arbete mötte många gudsmän från hela världen. Idag har Curt ett eget företag och arbetar som entreprenör.
– Jag har inte någon speciell kallelse, jag vill bara tjäna Gud. Det har alltid varit min drivkraft. Mitt bibelord är Filipperbrevet 4:13 ”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft”. Därför säger jag ja till olika uppdrag för jag tror att Gud ger mig kraft till det jag säger ja till, säger han.
En utmanande tid
Tiden i Israel var en utmanande tid för familjen Lahti. Familjen flyttade till Jerusalem år 2000 då landet befann sig mitt i det palestinska upproret, intifadan. Senare hamnade Israel under stor press från palestinierna på grund av terrorattacker och självmordsbombare som kom att påverka familjens vardag.
– Vid ett tillfälle då vi hade varit och handlat detonerade en bomb strax efter att vi lämnat platsen, berättar Eleonora.
– Barnen fick lära sig hur de skulle bete sig om ett krigslarm skulle gå under skoltid och i perioder fick vi även ha gasmask. Det är stor skillnad på att bo i Israel än att bara besöka landet, säger Curt.
Israel och Sverige skiljer sig åt på många sätt. Dels firas många högtider i Israel som kan vara svåra att hålla reda på. Vid flera tillfällen åkte Eleonora till skolan med de två små barnen och fann att skolan var stängd på grund av högtid. I Israel firas söndag på lördag och skoldagarna är sex istället för fem.
– De två stora barnen studerade hemma men de små gick i israelisk skola och lärde sig hebreiska. Jag insåg snart att jag var tvungen att lära de små barnen våra bokstäver också, eftersom vi så småningom skulle återvända till Sverige. För mig gick all tid åt till att ta hand om barnen och få dem att trivas, hitta aktiviteter och kompisar. Det blev mycket skjutsande, berättar Eleonora
– Vi trivdes i Israel och lärde oss att hantera vardagslivet efter hand. Ett härligt minne som barnen gillade var att vi varje fredag åkte till grönsaksmarknaden och åt shawarma och falafel. När vi sedan åkte hem var det sabbat. Gatorna var tomma och staden blev tyst, fortsätter hon.
”Pionjärer i hjärtat”
Det 17 år sedan familjen kom hem från Israel. En tid familjen minns som positiv och som har gett dem många gemensamma erfarenheter och upplevelser. Eleonora och Curt konstaterar att missionsuppdrag med barn är både en styrka och en svaghet.
– Styrkan är att vara tillsammans men svagheten är utmaningarna som barnen och familjen ställs inför. Jag trivdes i Israel och med det uppdrag jag hade. Jag hade kontakt med flera av emigranterna och besökte deras församlingar kontinuerligt. För mig var det lätt att åka men svårt att komma hem, berättar Curt.
Paret Lahti har på nytt ställt sig i ett pionjäruppdrag genom att vara en del av Echurch i Uppsala, en församling som är under uppbyggnad där Curt och Eleonora har ett stort engagemang.
– Vi är pionjärer i hjärtat och trivs i sammanhang som inte är färdiga. Vi vill vara med och skapa genom att ge vårt bidrag till utvecklingen.
Eleonora och Curt kan fortfarande drömma och vill inte slå ner på takten.
– Vi jobbar fortfarande i våra yrken och ger mycket tid till församlingen men det är så vårt liv ser ut. Vi älskar det. I perioder hinner vi knappast prata med varann. Vi pratar när vi åker till kyrkan, säger Eleonora och skrattar.
Tjänar Gud tillsammans
En stor skillnad för paret Lahti är att de nu kan göra saker tillsammans istället för att dela på sig som de tvingades göra när barnen var små.
– Curt har alltid varit min support när det gäller min sångkallelse. Han har varit mitt ekonomiska stöd när jag spelat in mina skivor och nu kan han följa med mig när jag skall sjunga vid olika tillfällen. I församlingen kan vi också arbeta tillsammans vilket känns härligt, säger Eleonora.
Paret Lahti utstrålar energi och framtidstro. Curt (58 år) och Eleonora (62 år) har fortfarande kraft att leva ett engagerat liv.
– Vi tror att det bästa ligger framför.
EVA MARKLUND