Toni Lappalainen, som nu är 36 år, är född i Södertälje. Hans föräldrar kom från Finland för att jobba på Scania. Hans mamma bar dock på en dröm om att driva egen restaurang, en dröm som på 70- och 80-talet ansågs vara omöjlig att uppnå som vanlig arbetare. Folk skrattade därför åt Tonis mamma, men hon var motiverad till att göra det. Hon tog därför extrajobb som städare på nattklubbar innan hon fick ta över restaurangrörelsen på den camping Scania har för sina anställda. Familjen köpte sedan upp ett konkursbo i Holmsveden i södra Hälsingland.
– När vi hade bott där i fem år började det brinna i restaurangen. Det var droppen som fick bägaren att rinna över. Mina föräldrar hade jobbat 16 timmar om dygnet i fem års tid och orkade inte mer, så de sålde restaurangen och vi flyttade tillbaka till Södertälje, säger Toni som då var 13 år.
Hamnade i kriminalitet
Tillbaka i Södertälje blev Tonis pappa för första gången arbetslös och började dricka väldigt mycket. Det var Tonis första kontakt med ett allvarligt missbruk. Men snart hamnade han själv i fel kretsar.
– Mamma ville fortfarande driva restaurang så hon jobbade mycket. Men pappa satt bara hemma. Då blev det att jag var ute och rände och träffade dåliga människor som höll på med dåliga saker.
Rökte bästa kompisen hasch, så gjorde Toni det också. Likaså om han slogs. Det handlade om att hävda sig och forma en identitet i de destruktiva miljöerna. Till slut var Toni så långt inne i det att han inte visste hur han skulle ta sig ur. Det blev starten på tio riktigt mörka år.
För Tonis del blev det mycket våldsbrott, rån och vapenhantering. Han ägnade sig även åt beskyddarverksamhet och utpressning. Det ökända Södertäljenätverket var på uppgång men hade ännu inte nått sin peak. Toni utförde därför uppdrag både för dem och för mindre kriminella grupperingar, allt baserat på var pengar fanns att tjäna. Utåt sett gjorde inte Toni något för att dölja vad han höll på med.
– Jag ville påskina att jag var en gangster som du skulle vara rädd för. Men sen hade jag den sportiga sidan som jag byggde upp när jag bodde i Holmsveden. Jag gillade hockey och fotboll. Så jag försökte lira hockey så gott det gick. Men jag hade ingen struktur på tillvaron, men vaknade jag på rätt sida och det var träning så gick jag och tränade.
Ett frö till förändring
Redan i 13-årsåldern hade det gått så snett för Toni att hans mamma slängde ut honom. Han blev hemlös. Vissa nätter sov han i trappuppgångar, andra hos någon kompis eller i tunnelbanan.
Att röka hasch var något Toni snabbt kom ifrån då han inte trivdes med att hamna i ett tillstånd där han fick tänka. Han fann istället sin drog i amfetamin, ett uppåttjack som gjorde att allt i huvudet gick i 190. Det gick hand i hand med den våldsamma och konfliktsökande personlighet han då hade.
Efter att ha fyllt 16 började Toni åka in och ut på behandlingshem. Det blev också en rad fängelsestraff. Det längsta på 18 månader. Det behandlingshem som kom att betyda mest var Bergagården i Kramfors. Där såddes ett frö till förändring. En förändring som kom att ta sex-sju år innan den var fulländad.
– Varje vecka dog någon jag kände. Det fick mig att ifrågasätta livsstilen. För första gången tänkte jag att det kanske fanns något annat än det här.
När Toni var 23 muckade han från sitt sista fängelsestraff. Han bröt då kontakten med allt och alla och åkte tillbaka till Kramfors, där hans föräldrar nu hade köpt en villa. I åtta månader bodde Toni hos dem utan att prata med någon utanför. Hans fokus låg på att starta om.
Blev ensam med fem barn
Tonis största drivkraft till att lämna det kriminella livet var längtan efter att bilda familj. Runt ett år efter att han brutit med allt och alla träffade han en tjej som han flyttade ihop med. När de träffades hade hon en nyfödd dotter. Tillsammans fick de sedan ytterligare fyra barn innan relationen i februari 2017 fick ett hastigt och abrupt slut.
– Hon fick ett riktigt hjärnsläpp om att hon ville separera och inte ville vara mamma längre. Så hon bara stack och jag blev ensam med fem barn.
Toni jobbade då som frilansjournalist för hockeyklubben LHC i Linköping, men när detta hände blev han tvungen att omgruppera hela sitt liv för att klara situationen. Efter ett halvår kom Toni in på en undersköterskeutbildning i Tranås. I samma veva fick socialtjänsten upp ögonen för hans kriminella förflutna och tyckte det var högst olämpligt att han hade hand om fem barn.
– De tyckte inte riktigt att jag var en tillräckligt bra förälder när de såg på mitt förflutna. Så de började hårdgranska mig och var väldigt aggressiva, säger Toni, som en dag valde att öppna sig genom att berätta om situationen för en tjej på utbildningen.
När hon hört Tonis historia sa hon: "Jag har haft en lärare som har bra kontakt med socialtjänsten. Han kanske kan hjälpa dig." Hon förde sedan samman dem. Men istället för att få hjälp med att läxa upp socialen så bjöd Karl-Gustaf, som läraren hette, med Toni till Löfstakyrkan i Tranås på gudstjänst.
– Det var inte det jag hade förväntat mig. Men då jag på vardagarna hade en fungerande struktur, var helgerna kaos då jag skulle vara lekfarbror hela tiden. Så jag tänkte att jag inte hade något att förlora på att följa med till kyrkan då jag kunde få en timmes avlastning med barnkyrka.
Mötte Jesus
På plats i kyrkan upplevde Toni ett väldigt kärleksfullt mottagande. Han blev kramad av folk och hälsad välkommen.
– Min enda tanke var att de här människorna hade en baktanke och ville lura oss på något sätt. Jag hade aldrig mött den värmen tidigare, säger han.
Toni fick en känsla av att han hade kommit hem. Det satte igång tankespiraler i hans huvud. Vad var det han kände? Hur skulle han tackla det? Och vad berodde det på? Det här skedde i september 2017. Toni fortsatte sedan att komma till kyrkan varje söndag och då började det hända saker i hans liv.
– En söndag i november 2017 fick jag mitt första medvetna möte med Jesus. Allting bara försvann och jag kände den här otroliga värmen. Det är svårt att beskriva. Direkt efter det frågade jag pastorn om jag kunde få vara i kyrkan lite eftersom jag mådde så bra där. Sedan dess har jag knappt åkt hem.
Under de snart två år som gått sedan denna händelse upplever Toni att hela hans liv förvandlats och idag ser han på sin omgivning och världen på ett helt annat sätt.
– Allt jag gör handlar om att sprida evangelium på det sätt jag kan. Nu finns det en mening och poäng i alla möten jag har. Så på det sättet har jag förändrats väldigt mycket.
Även kontakten med socialen har blivit bättre.
– Det finns ingen prestige i att hålla på att bråka med dem längre. Jag har ett vapen som de inte har och det är bön. Det hjälper mig otroligt även när jag känner att jag förlorar i något hänseende.
Drar nytta av sina erfarenheter
Toni känner ingen bitterhet över att han inte mötte Jesus till frälsning redan i unga år. Han väljer istället att se positivt på de erfarenheter livet gett honom. Erfarenheter han nu har nytta av när han möter andra människor.
– Jag tror inte att jag hade haft något att ge de människorna jag möter i vårt diakonala arbete om jag inte hade gått igenom det jag gjort, säger han.
Utöver att vara engagerad i Löfstadskyrkans diakonala arbete är Toni också webbredaktör för kyrkans hemsida. Karl-Gustaf är idag hans mentor och tillsammans ger de ut podden "Sannspodd - Med Jesus i Centrum".
RICKARD BRANSELL