Henrik Olsson växte upp i en vanlig familj i ett större samhälle i södra Lappland. Han har inget minne av att familjen pratade om Gud eller tron. Däremot sjöng hans föräldrar i kyrkokören, något som gjorde att de då och då besökte gudstjänsterna i Svenska kyrkan, men de talade aldrig om Jesus hemma.
– Mina föräldrar gillade inte att jag svor eller ljög och de var tydliga motståndare till allt som hette alkohol och tobak, berättar Henrik för Inblick.
När det var dags att läsa till konfirmationen, så gjorde Henrik det.
– Det var inte för att jag ville det, utan för att mina föräldrar tyckte att jag borde göra det.
Henrik trodde inte på Gud, men under tiden som han läste fick han ett problem som han inte såg någon lösning på. Han frågade Gud om hjälp.
– I ett sammanhang sade jag till den Gud som jag inte trodde på; ”Om du löser det här så ska jag börja tro på dig”.
Fick bönesvar
Inom en timme blev det precis som Henrik hade önskat sig, men han höll inte sitt löfte till Gud.
– Lika snabbt som lösningen kom skippade jag det där med att börja tro på Gud. Det skulle gå rätt lång tid innan jag tog upp den tråden igen.
Livet rullade på och Henrik började gymnasiet. Hans intresse för tjejer vaknade och han gjorde en upptäckt;
– Under tonåren blev jag ganska lätt förälskad och oftast i kristna tjejer. Jag tyckte att de verkade lite mer pålitliga och äkta än många andra tjejer, men att jag själv skulle tro på Gud fanns aldrig riktigt i tanken.
Men så hade de en lektion i litteraturhistoria på gymnasiet och det fick Henrik att börja fundera.
– Min tro tog sin början på ett ganska ovanligt sätt. Vi läste om en författare som på 1800-talet hade skrivit ner några förutsägelser om framtiden.
– Det handlade om stora krig och att jorden skulle gå under någon gång kring millennieskiftet.
Blev omskakad
Henrik minns obehaget och han blev ordentligt omskakad och orolig.
– Det skrämde mig ordentligt, så jag gick hem efter skolan och letade upp pappas gamla konfirmationsbibel som jag sett i hans bokhylla.
– Jag slog upp slutet av Bibeln och läste ur Uppenbarelseboken. Jag tänkte att där står det nog något om jordens slut.
Henrik började läsa och tyckte att det stämde med det de pratat om under lektionen i skolan.
– Jag tyckte det lät trovärdigt. Ju mer jag läste desto mer övertygande tyckte jag att det var och det som tilltalade mig var att Bibeln även visade på att det fanns en lösning, nämligen att tro på Jesus. Där och då började en tro på Gud växa i mig.
I efterhand förstod Henrik att det var Gud som ledde honom till sin pappas gamla bibel.
– Jag kan inte säga exakt när jag överlät mitt hjärta helt till Jesus eller blev det som vi brukar kalla ”frälst” men lite i smyg började jag gå till Svenska kyrkan på söndagarna.
Några av Henriks klasskompisar från grundskolan gick i pingstkyrkan och efter ett tag började han hänga med dem dit.
Beslutade sig för dopet
– Jag var döpt som barn, men eftersom min tro växte och jag hade beslutat mig för att tro på Gud, så växte det även fram ett beslut om att låta döpa mig.
– Samma höst som jag skulle fylla 22 år hände det. För mig blev det en naturlig konsekvens av mitt beslut och överlåtelse om att följa Jesus.
På våren samma år hade Henrik varit på ett ungdomsläger.
– En dag på lägret kände jag för att gå undan lite och vara för mig själv, så jag gick ut i skogen. Där i min ensamhet fick jag ett möte med den helige Ande . Det var en händelse som fick stor betydelse i mitt liv.
Ganska snart efter att Henrik börjat gå i kyrkan fick han en tanke om att jobba med att berätta för andra om Jesus.
– Det märkliga var att jag inte trott tidigare och nu ville jag att andra skulle få höra om Jesus.
– När det blir på riktigt i ens liv, då vill man ju dela det med andra. Och på den vägen är det.
När Henrik var 25 år gick önskan i uppfyllelse och han började arbeta i en kyrka.
– Allt eftersom åren har gått har jag haft förmånen och glädjen att jobba som evangelist och pastor i ett par olika församlingar. Det har varit en välsignelse, avslutar Henrik Olsson.
RIGMOR HOLST