
Helén Teike, som är hemma på besök i barndomsstaden Sundsvall, började tidigt älska musik och att sjunga.
– Jag skulle alltid hålla på och uppträda för mina föräldrar, berättar hon för Inblick då hon är på Sverigebesök för att lansera sin skiva och vara ett av dragplåster på "The love festival" i Västervik i helgen.
Heléns familj hade ingen kristen bakgrund, men gick till kyrkan vid speciella tillfällen.
Men när Helen fick höra gospelmusik föddes en dröm om att få komma till USA och sjunga.
– Som liten fick jag höra gospelmusik och det var något som berörde mig djupt på något sätt.
– Vi har inspelat på tejp när jag säger: "När jag blir stor ska jag åka och sjunga med de svarta." Det var som en profetia över mig själv. Jag var bara fem-sex år då.
Heléns pappa förstod vilken talang hon hade och ordande så att hon fick åka runt och sjunga på lokala sjuk- och ålderdomshem med en liten orkester. Men samtidigt utsattes hon för mobbning i skolan och hade dåligt självförtroende. Efter att fått nej från musikhögskolan kände hon att hon inte dög, en känsla som hon fått kämpa med hela livet.
Valde dansen
– Jag dansade också mycket och bestämde mig för att koncentrera mig på dansen istället.
Efter att ha studerat sång och musik ett år i Stockholm gick Helén på Balettakademins förberedande yrkesskola i ett år, för att sedan söka in till den treåriga linjen på Balettakademin.
– Då kom jag inte in. Det var ytterligare ett avslag och jag tänkte: Det är ingen idé att jag håller på med det jag tycker om.
Men två danslärare på skolan som var från New York uppmanade Helén att åka till USA.
– De sa: "Du hör inte hemma här. Åk till New York istället".
Och det var i New York sökandet efter något mer och djupare startade.
– Jag tänkte att det måste finnas en mening med livet och undrade vad är sanningen. Det måste nog vara något med Gud ändå, men jag ville egentligen inte ha något med Gud eller Jesus att göra.
Ingen frid
Därför startade sökandet i new age, horoskop och så vidare. Så fort hon hittat en ny grej trodde hon att det var sanningen om livet.
– Men jag kunde inte sluta söka för det fanns ingen frid inombords.
Under en dansklass ramlade hon och skadade sig och var tvungen att göra ett uppehåll i dansandet. Hon bodde högt upp i ett hus utan hiss och hade svårt för att ta sig ut.
– Jag var inlåst kan man säga. Under den tiden började jag drömma musik, gospelmusik som handlade om Gud. Det var så vackert att jag bara häpnade, men jag visste inte vad jag skulle göra med det.
Det fanns en flygel i lägenheten som Helén började klinka på för att fördriva tiden samtidigt som hon fightades med Gud.
– Varför ger du mig musik om dig? Jag kan inte tro på dig. Jag kan inte göra det här, sa jag till Gud, där jag satt i min ensamhet.
Under denna tid mötte Helén en kille som precis kommit tillbaka till sin tro och som tyckte att Helen skulle följa med till kyrkan.
– Han var väldigt enveten och gav inte upp. För att bli av med killen följde jag med honom.
Fick en chock
Helén, som aldrig hade varit i en frikyrka tidigare, fick en chock när det visade sig att många av medlemmarna var professionella musiker, dansare och sångare på Broadway.
– Kyrkan hade startats som en bibelstudiegrupp "back stage" på Broadway när musikalen ”Dreamgirls” gick.
– Musiken som strömmade mot mig var så vacker, liknande det jag drömt. Deras händer lyftes upp och de utstrålade en värme och kärlek som kändes så genuint. Jag tyckte att det verkade vara äkta. Ändå var det skämmande.
– Jag sa till min kompis att jag inte var redo och att jag skulle komma tillbaka när jag var mogen. Men jag menade egentligen att jag aldrig skulle komma dit igen.
Åren gick och Helen träffade en man och gifte sig med honom. Dock kraschade äktenskapet och Helén mådde dåligt.
– Nu ville jag veta om det verkligen fanns en Gud.
– Jag sitter och gråter i lägenheten. Allt har kraschat och jag känner att inget jag gjort har blivit bra. Jag bestämde mig för att flytta hem till Sverige igen.
Då hörde Helén en röst som säger: "What about the gospel music?"
– Och så hörde jag det två gånger till. Jag tänker att det kanske är meningen att jag ska lära mig gospelmusik och ta med mig det hem och lära ut.
Mötte Jesus
Helén hittade tillbaka till kyrkan som hon besökte fem år tidigare.
– Jag satte mig ner och hörde denna underbara musik och bara stortjöt i flera timmar under gudstjänsten. Och där mötte jag Jesus.
Helén ville först inte gå fram när det var en inbjudan till förbön.
– Jag kommer aldrig att gå fram, tänkte jag. Men eftersom jag hade provat allt annat förutom Jesus, och samtidigt för att vara rättvis i mitt sökande, så tänkte jag att jag kanske borde prova i alla fall.
– En strof från en sång som Per-Erik Hallin skrivit kom till mig; "Do you know what you missing if you haven´t tried."
Så Helén gick till slut fram.
– Jag går upp och ber frälsningsbönen. Det känns som att tegelstenar faller av mig och så kommer friden. Sedan känner jag wow. Det här var otroligt. Vad är det som har hänt?
För att ta reda på det och för att känna att det var ett eget beslut började hon studera andra religioner och bibeln.
– Jag kom fram till att Jesus och bibeln var sanningen om livet.
Hon fortsatte att gå till kyrkan, sjöng i kören, gick i bibelskola och åkte ut på missionsresor till olika länder.
– Gud fortsatte att ladda ner sånger i min ande. Jag var säker på att sångerna hade ett budskap och han använde dem för att hela mitt inre.
Men Helén fick ändå inte riktigt gehör för den musik som fanns inom henne. De flesta av sångerna låg instängda i en låda i bokhyllan även om hon var med i kören och var lovsångsledare med mera.
– Jag fortsatte att känna osäkerheten och att jag inte dög.
Fick vara nog
Så för fem år sedan satte hon ner foten och sa till Gud att det fick vara nog för hennes del med sång och musik.
– Jag tänker inte göra något mer med musik eller sång. Om du vill att jag ska hålla på, så får du fixa det, sa jag till Gud. Jag var sårad och hade gett upp totalt.
Hon började gå till en annan kyrka och berättade inte för någon om sin musik-bakgrund, men det kom fram ändå.
– Jag hamnade på scen när det var en lovsångare som inte dök upp.
Efter den gudstjänsten uppmuntrade pastorn Helén att komma in i lovsångstjänsten på riktigt igen
– Det här är din ministry. Det här måste du göra. Från och med nu kör du det här en gång i veckan hos oss, sa pastorn.
Omgivningen var kärleksfull och Helén kände sig säker och bekräftad. Samtidigt kände hon sig berörd. Många medlemmar kom fram och berättade hur det känt Guds närhet så påtagligt när hon sjöng och spelade, och det fick hon höra om igen.
Samtidigt gick Helén ett bibelstudium om inre helande. Där hände det mycket.
– Jag fick förlåta många människor och gå vidare för och bli hel. Det var en viktig period i livet.
Miraklet skedde
Sedan skedde miraklet som gjorde att Heléns livsdröm kunde bli sann. På förunderliga vägar träffade hon en kvinna som blev dörren till drömmen, Glacia Robinson, som är en känd lovsångare i USA.
Vid första mötet började de sjunga en sång tillsammans, men efter några strofer stoppade Glacia henne.
– Jag trodde att jag sjungit falskt och min mage fylldes med fruktan. Men det var så långt från sanningen man kan komma.
– Glacia sa: Wow! Helén, du är en lovsångare. Vad gör du med den förunderlig gåva som Gud har givit till dig på ett överflödande sätt? Har du spelat in några skivor? Du måste dela det du har. Du får inte sitta och hålla på det längre.
– Det är tid för dig att ta ett steg i tro och ta tag i din kallelse. Det är din tid nu! Det är tid för dig att spela in och lansera den musik som Gud lagt ner i dig.
Glacia och hennes manager introducerade Helén till sitt team av musiker och sångare och de stöttade Helén igenom skivprojektet och fick henne att tro på drömmen igen. Och i fjol släpptes första skivan "Highest praise", uppfyllelsen av barndomsdrömmen.
– Jag var fem år när jag insåg att min stora dröm var att sjunga. Men det skulle ta ytterligare 50 år innan jag tog steget fullt ut. Det är aldrig försent att uppfylla sina drömmar.
Vill vara ett redskap
Helén menar att det inte handlar om att bli känd, utan att nå ut med ett budskap.
– Jag känner att en av mina uppgifter är att peppa brustna själar och uppmuntra. Det är så många som sitter med sin dröm, men inte vågar.
– Om Gud kallat dig till något och du inte gör det, så är det inte bara du som lider. Det är alla andra också som skulle bli välsignade genom dig.
I helgen är Helén ett av dragplåstren på "The Love Festival" i Västervik som arrangeras av Annika Nordenbring som också bor i USA.
– Vi vill vara ett redskap. Jag tror på en väckelse som kommer över Sverige. Jag hoppas att det startar nu, avslutar Helén.
MONIKA EKSTRÖM