Magnus Lindeman, 40, växte upp i ett hem där bön och bibelläsning var centralt. Familjen pratade mycket om mission och det följde honom under uppväxtåren.
– På högstadiet tyckte jag ändå det var jobbigt att berätta om min tro. När kompisarna frågade om jag var kristen kände jag ibland hur kinderna hettade till. 
– Det var nog för att jag inte tyckte jag levde riktigt som en kristen borde. Hela mitt liv kretsade kring löpning, säger Magnus som började träna professionell löpning i årskurs sju.
– Löpningen var allt för mig. Jag skulle bli bäst helt enkelt, säger Magnus, skrattar och förklarar att han i alla fall blev näst bäst på skolan efter sin gode vän och klubbkamrat från Eritrea. 
En dag undrade Magnus pastor om han ville vara med och dela ut traktater i Växjö där Magnus bodde.
– Jag tyckte det var jobbigt och funderade på vad jag skulle skylla på. Jag kom på att jag lovat min kusin att vi skulle spela tennis och sa det till pastorn, förklarar Magnus leende.

Löpning eller Jesus?

Sommaren 1992, efter att Magnus slutat nian, ställdes han inför ett vägskäl. Han hade tränat löpning i tre år och det började äntligen lossna. Alla träningstimmar började ge resultat. Tiderna var bättre än någonsin. 
Han bestämde sig för att åka på pingströrelsens ungdomsvecka i Hampetorp i Närke. Redan innan han åkte till lägret kände han att det var något särskilt på gång. Flera kända talare var där som Urban Ringbäck, Dan Salomonsson och missionsprofilen Sven O Svensson.
– Det genomgående temat under konferensen var att ge allt för Jesus. 
Magnus gick fram för att överlåta sig på nytt till det han redan som tioåring upplevt vara en missionskallelse.
– Det var i samband med att jag skulle döpas jag fick missionskallelsen. Jag minns hur jag gick in i mina föräldrars sovrum och såg allvarligt på min mor och sa: "Jag tror att jag ska bli missionär".
Magnus hade redan då en känsla av att Gud hade något särskilt i beredskap för honom. Men det han upplevt som barn höll på att drunkna i alla intensiva träningspass. På Hampetorp ställdes han inför ett tydligt val. Antingen kunde han ta Guds kallelse på allvar och lägga ner sitt liv inför Jesus fötter eller fortsätta att följa sin längtan att bli en svensk topplöpare. 
Predikningarna på Hampe tog tag. "Ge allt vad du kan. Ge allt vad du har för Jesus", predikade pastorerna. Magnus kapitulerade. Guds närvaro var så stark.
– Jag sa till Gud: "Jag är beredd att göra vad som helst för dig. Bli vad som helst för dig. Gå vart som helst för dig." När jag sa detta upplevde jag att Gud sa till mig att jag skulle sluta med löpningen.

Blev inte trodd

– Jag fick i samband med detta en ny hunger efter Guds ord och att be. När jag kom hem ringde jag upp min tränare och sa att jag skulle sluta med löpningen. Han trodde först inte på mig, säger Magnus och skrattar. 
Men tränaren förstod snart att slaget om den passionerade löparen var förlorat. Magnus hade valt att löpa ett annat lopp för en högre sak och ställt sig under en annan cheftränares ledarskap; Jesus Kristus. 
När Magnus började gymnasiet blev allt annorlunda. Från att ha varit försiktig med att berätta om sin tro gjorde Magnus tillsammans med några kristna vänner det motsatta. De berättade för alla om sin tro på Jesus. De fick lägga händerna på en annan elev som blev helad mitt under lektionstid.

Flyttade till England

Efter gymnasiet valde Magnus att flytta till England och studera två år på pingstförsamlingen  Kensington Temples internationella bibelinstitut i London. Där fick han även arbeta tillsammans med den välkände pastorn Colin Dye. Det ena ledde till det andra. Han fick arbete som ungdomsledare i Pingstkyrkan i Jönköping och fick bland annat leda ett evangelisationsteam i Tusla i Bosnien i tre veckor. Det gav honom och teamet minnen för livet. 
I augusti 2000 reste Magnus till Egypten. Han upplevde att han skulle studera arabiska på The American University i Kairo. Väl framme i  20-miljonersstaden upptäckte han att flygbolaget lämnat kvar hans bagage i Frankfurt. 
Magnus hittade ett litet råtthål till hotell. Kvällen var stekhet. Larmet av tutande bilar och skränande åsnor utanför fönstret var öronbedövande och den unkna doften av föroreningar hängde i luften. 
– Jag kände hur paniken börja komma. "Vad har jag gjort? Jag känner igen här."
Men Magnus bestämde sig för att tacka Gud och allt löste sig till slut. Han fick en lärorik studietid i Kairo och lärde sig arabiska.
Plötsligt hände det
Magnus studerade sedan till pastor på Örebro Teologiska Högskola och blev så småningom föreståndare för Norrtälje pingstförsamling. 
Efter några år upplevde han att han skulle sluta sin tjänst där för att förbereda sig för en internationell missionstjänst genom att söka Gud i bön och i bibelläsning. Efter några månader kände sig Magnus frustrerad och undrade vad Gud egentligen ville. Det hände ju ingenting. Han fick bara ströjobb som bibellärare på  Kaggeholms folkhögskola och i Citykyrkan i Stockholm. 
Plötsligt så hände det. Ljus i Öster utlyste att de sökte ny missionsledare. Magnus sökte tjänsten och tillträde i augusti 2016. Tjänsten innebär att han får nytta av sina olika erfarenhet och utbildningar i den nya tjänsten som missionsledare.
– Vi behöver satsa på det som är Ljus i Östers DNA, som är de onådda folkgrupperna och församlingsplantering, säger Magnus Lindeman avslutningsvis.
LARS LILJESVÄRD